Risker i arbetsmiljön

Syftet med dessa föreskrifter är att förebygga ohälsa eller olyckor som kan orsakas av buller (2 kap.), vibrationer (3 kap.), fall (4 kap.), ras (5 kap.), hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar (6 kap.), kemiska riskkällor (7–10 kap.), smitta (11 kap.), artificiell optisk strålning (12 kap.) och elektromagnetiska fält (13 kap.).

I arbetsmiljölagen (1977:1160) och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar, finns grundläggande bestämmelser om hur arbetsgivaren ska organisera, genomföra och följa upp sitt arbetsmiljöarbete, för att förebygga risker för ohälsa och olycksfall i arbetet och uppnå en tillfredställande arbetsmiljö. Vidare framgår vilka som ska medverka i arbetet.

I dessa föreskrifter finns bestämmelser med preciserade krav för det systematiska arbetsmiljöarbetet, som kan gälla undersökningar av arbetsmiljön, bedömningar av risker och åtgärder som ska vidtas. Det finns också preciseringar som kan gälla särskilda krav på kunskaper eller hur vissa arbetsmiljöuppgifter ska fördelas.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetstagare kan utsättas för buller.

Bestämmelserna i 4 § om toppvärde gäller inte vid skjutning eller sprängning inom Försvarsmakten.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

I detta kapitel gäller insatsvärdena och gränsvärdena i tabellerna 1 och 2.

Tabell 1 och 2 anger insatsvärden och gränsvärden för buller utifrån risken för hörselskada.

¹ Exponeringsvärdet ska inte tillämpas vid skjutning eller sprängning inom Försvarsmakten.

Vid tillämpning av insatsvärdena i tabell 1 ska arbetsgivaren inte ta hänsyn till om arbetstagarna använder hörselskydd.

¹ Exponeringsvärdet ska inte tillämpas vid skjutning eller sprängning inom Försvarsmakten.

Vid tillämpning av gränsvärdena i tabell 2 ska arbetsgivaren ta hänsyn till dämpningen hos hörselskydden när man bestämmer bullerexponeringen, i de fall arbetstagarna använder hörselskydd.

Vid undersökning och riskbedömning av exponering för buller ska arbetsgivaren särskilt uppmärksamma följande:

1. Exponeringens nivå, typ och varaktighet, inklusive all exponering för impulsbuller.
2. Insatsvärden och gränsvärden enligt 4 § tabellerna 1 och 2.
3. Negativa effekter på hälsa och säkerhet för arbetstagare som kan vara särskilt känsliga för buller.
4. Negativa effekter på hälsa och säkerhet som beror på samverkan mellan buller och arbete med ototoxiska ämnen eller mellan buller och vibrationer, så långt det är genomförbart.
5. Indirekta negativa effekter på hälsa och säkerhet, till följd av att buller maskerar varningssignaler eller andra ljud som behöver uppmärksammas för att minska risken för olycksfall.
6. Tillverkarnas information om buller från arbetsutrustning.
7. Om det finns alternativ utrustning som ger mindre buller.
8. Om arbetstagarna är exponerade för buller på arbetsplatsen utanför arbetstid.
9. Resultat från hörselundersökningar av arbetstagarna sysselsatta i verksamheten och, om det är möjligt, publicerade resultat från andra hörselundersökningar.
10. Om arbetstagarna har tillgång till hörselskydd med lämpliga dämpningsegenskaper.

Bestämmelser om bullerexponering för gravida arbetstagare finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar, i kapitlet om gravida, nyförlösta och ammande arbetstagare.

Arbetsgivaren ska bedöma bullerexponeringen och, i den omfattning som behövs, utföra mätningar för att klarlägga om exponeringsvärdena i 4 § tabellerna 1 och 2 uppnås eller överskrids. Mätningar ska planeras och genomföras med lämpliga intervall.

Vid mätning ska arbetsgivaren särskilt uppmärksamma följande:

1. De metoder och den utrustning som används ska vara anpassade till de aktuella förhållandena. Arbetsgivaren ska ta särskild hänsyn till
   1. egenskaperna hos det buller som ska mätas,
   2. exponeringens varaktighet,
   3. miljöfaktorer, och
   4. mätutrustningens specifika egenskaper.
2. Metoderna och utrustningen ska göra det möjligt att bestämma parametrarna i 4 § tabellerna 1 och 2. Det ska gå att avgöra om värdena i 4 § tabellerna 1 och 2 har uppnåtts eller överskridits.
3. Metoderna kan omfatta stickprovsundersökningar. De ska då vara representativa för en arbetstagares personliga exponering.
4. Vid bedömning av de uppmätta värdena ska hänsyn tas till mätosäkerheter enligt praxis.

Om bullerexponeringen är lika med, eller överstiger, något av de övre insatsvärdena i 4 § tabell 1, ska arbetsgivaren utreda orsaken och vidta åtgärder för att minska exponeringen. När arbetsgivaren väljer åtgärder ska åtgärderna i 10 § särskilt övervägas.

Arbetstagarna får inte exponeras för buller som överskrider något av gränsvärdena i 4 § tabell 2. Om detta ändå sker ska arbetsgivaren

1. vidta omedelbara åtgärder för att minska exponeringen så att den ligger under gränsvärdena,
2. utreda orsakerna till att gränsvärdena har överskridits, och
3. vidta åtgärder så att gränsvärdena inte överskrids i fortsättningen.

Om arbetstagarna i en bullrande verksamhet av säkerhetsskäl behöver meddela sig med andra, ska arbetsgivaren vidta åtgärder så att detta är möjligt.

Arbetsgivaren ska planera, bedriva och följa upp arbetet så att bullerexponeringen minskas genom att bullret elimineras vid källan eller sänks till lägsta möjliga nivå. Hänsyn ska då tas till den tekniska utvecklingen. Arbetsgivaren ska särskilt överväga följande åtgärder:

1. Ändra arbetsmetoder så att arbetstagarnas exponering för buller minskas.
2. Välja arbetsutrustning som ger en så låg ljudnivå som möjligt.
3. Vidta bullerbegränsande åtgärder på maskiner och andra bullerkällor.
4. Ändra utformningen och planeringen av arbetsplatsen.
5. Ge arbetstagarna information och utbildning, så att de vet hur arbetsutrustningen ska användas och därmed har möjlighet att minska sin exponering för buller.
6. Vidta tekniska åtgärder för att minska bullret
   1. för luftburet buller, med skärmar, inbyggnader eller ljudabsorbenter i tak och på väggar, och
   2. för strukturburet buller, genom dämpning eller isolering.
7. Ha lämpliga underhållsprogram för arbetsutrustning, arbetsplatser och kringutrustning.
8. Organisera arbetet så att bullerexponeringen minskar, genom att
   1. begränsa tiden eller intensiteten för arbetstagarnas exponering, och
   2. anpassa arbetstiderna så att viloperioderna blir tillräckliga.

Bestämmelser om utformning av arbetsplatser finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.

Arbetsgivaren ska anpassa åtgärderna i 7, 9, 10 och 12 §§ för de arbetstagare som kan vara särskilt känsliga för buller.

Arbetsgivaren ska se till att det finns en påbudsskylt Hörselskydd måste användas, utformad i enlighet med bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser, på de arbetsplatser där arbetstagarna kan exponeras för buller som är lika med eller överstiger något av de övre insatsvärdena i 4 § tabell 1. Där det är möjligt ska arbetsgivaren avgränsa dessa områden och begränsa tillträdet till dem.

Om de risker som uppstår vid bullerexponering inte kan förebyggas på annat sätt ska arbetsgivaren se till att berörda arbetstagare

1. får tillgång till hörselskydd om bullerexponeringen är lika med, eller överstiger, något av de undre insatsvärdena i 4 § tabell 1, eller
2. får tillgång till och använder hörselskydd om bullerexponeringen är lika med, eller överstiger, något av de övre insatsvärdena i 4 § tabell 1.

Arbetsgivaren ska kontrollera att de åtgärder som vidtas är effektiva.

Om användningen av hörselskydd medför risk för olyckor, ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att minska risken.

Arbetsgivaren ska ge berörda arbetstagare möjlighet att medverka vid val av hörselskydd.

Om bullerexponeringen är lika med, eller överstiger, något av de undre insatsvärdena i 4 § tabell 1, ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna får information och utbildning om de risker som uppkommer i samband med exponering för buller.

Vid information och utbildning ska arbetsgivaren särskilt uppmärksamma följande:

1. Vad riskerna med bullerexponering kan innebära.
2. Vilka åtgärder som har vidtagits, eller kommer att vidtas, enligt detta kapitel för att eliminera eller minimera riskerna till följd av buller.
3. Gränsvärdena och insatsvärdena i 4 §.
4. Resultaten av bedömningar och mätningar enligt 5 och 6 §§ samt beskrivning av deras innebörd och möjliga risker.
5. Korrekt användning av hörselskydd.
6. Att arbetstagarna har skyldighet att bära hörselskydd om de övre insatsvärdena uppnås eller överskrids.
7. Nyttan med, samt metoder för, att upptäcka och rapportera tecken på hörselskador.
8. När arbetstagarna har rätt till hörselundersökningar, och vad dessa syftar till enligt 15 §.
9. Säkra arbetsrutiner för att minimera exponeringen för buller.

Arbetsgivaren ska erbjuda hörselundersökning till de arbetstagare som exponeras för buller som är lika med, eller överstiger, något av de övre insatsvärdena i 4 § tabell 1. Undersökningen ska utföras av läkare eller av annan person som har lämpliga kvalifikationer och då på en läkares ansvar.

Syftet med hörselundersökningen är att tidigt upptäcka hörselnedsättningar på grund av buller och att bevara hörseln.

Tiden mellan hörselundersökningarna ska anpassas till rådande exponeringsförhållanden.

Arbetsgivaren ska även erbjuda hörselundersökning till de arbetstagare som exponeras för buller som är lika med, eller överstiger, något av de undre insatsvärdena i 4 § tabell 1, om riskbedömningen och bestämningen av arbetstagarnas bullerexponering enligt 5 och 6 §§ visar att det finns risk för hörselskada.

Arbetsgivaren ska ta del av resultaten från hörselundersökningarna enligt 15 § om det inte hindras av sekretess eller tystnadsplikt.

Om en hörselundersökning enligt 15 § visar att en arbetstagare har drabbats av en hörselskada, ska arbetsgivaren se till att en läkare eller, om läkaren anser det nödvändigt, en specialist bedömer om det är sannolikt att skadan beror på exponering för buller på arbetsplatsen. I så fall ska arbetsgivaren

1. se till att arbetstagaren informeras om resultatet, av en läkare eller en annan person med lämpliga kvalifikationer,
2. revidera den befintliga undersökningen och riskbedömningen,
3. följa upp och revidera de åtgärder som vidtagits för att minska riskerna enligt 7, 9–13 §§ och vid behov anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp,
4. överväga möjligheten att erbjuda arbetstagaren en annan sysselsättning där det inte finns risk för ytterligare skadlig exponering, och
5. erbjuda alla andra arbetstagare, som har exponerats på liknande sätt, regelbundna hörselundersökningar.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetstagare kan utsättas för vibrationer.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

Arbetsgivaren ska planera så att riskerna till följd av exponering för vibrationer elimineras eller sänks till lägsta möjliga nivå. Hänsyn ska tas till den tekniska utvecklingen och möjligheten att begränsa vibrationer.

Vid undersökning och riskbedömning av vibrationer ska arbetsgivaren uppskatta hur stor arbetstagarnas vibrationsexponering är. Detta ska göras antingen genom att klarlägga exponeringen via mätningar under utfört arbetsmoment eller genom att observera förekommande arbetsmoment och hänvisa till relevant information från tillverkaren om arbetsutrustningens sannolika vibrationsvärde under dessa användningsförhållanden.

Uppskattning av vibrationsexponeringen ska göras enligt bilaga 2 eller bilaga 3.

Vid undersökning och riskbedömning av vibrationer ska arbetsgivaren särskilt uppmärksamma

1. insatsvärden och gränsvärden för vibrationsexponering som anges i bilaga 4 tabell 4,
2. nivå, typ och varaktighet för vibrationsexponeringen, och om exponeringen innehåller intermittenta (ojämna, ryckvist återkommande) vibrationer eller upprepade stötar,
3. information från arbetsutrustningens tillverkare,
4. särskilda arbetsförhållanden,
5. förhöjd risk för ohälsa eller olycksfall hos arbetstagarna som kan vara särskilt känsliga för vibrationer,
6. risken för olycksfall till följd av växelverkan mellan vibrationer och arbetsplatsen eller annan utrustning,
7. om arbetstagarna, inom ramen för verksamheten, exponeras för vibrationer även utanför arbetstid, och
8. om det finns ersättningsutrustning som är avsedd att minska vibrationsexponeringen.

Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att minska riskerna på grund av vibrationsexponering om vibrationsexponeringen överstiger något av insatsvärdena i bilaga 4 tabell 4, eller om riskbedömningen motiverar det.

Vid val av åtgärder ska arbetsgivaren särskilt beakta möjligheten att

1. använda alternativa arbetsmetoder, så att arbetstagarnas exponering för vibrationer minskas,
2. välja arbetsutrustning med lämplig ergonomisk utformning som ger så liten vibrationsexponering som möjligt, med tanke på det arbete som ska utföras,
3. använda teknisk arbetsutrustning som minskar risken för vibrationsskador, till exempel säten som effektivt dämpar helkroppsvibrationer eller handtag som dämpar vibrationer som överförs till händer och armar,
4. ha lämpliga underhållsprogram för arbetsutrustningar, arbetsplatser och kringutrustningar,
5. utforma och planera arbetsplatser,
6. informera och utbilda arbetstagarna så att arbetsutrustningen används på ett riktigt och säkert sätt, för att minimera exponeringen för vibrationer,
7. organisera arbetet på annat sätt, genom att
   1. begränsa tiden och intensiteten för arbetstagarens vibrationsexponering, och
   2. anpassa arbetstiderna så att viloperioderna blir tillräckliga, samt
8. tillhandahålla arbetskläder som skyddar exponerade mot fukt och kyla.

Vibrationsexponeringen får inte överskrida något av gränsvärdena i bilaga 4 tabell 4. Om detta sker ska arbetsgivaren

1. vidta omedelbara åtgärder för att minska vibrationsexponeringen så att den ligger under gränsvärdet,
2. utreda orsakerna till att gränsvärdet överskridits, och
3. vidta åtgärder så att gränsvärdet inte överskrids i fortsättningen.

Om det, med hänsyn till den aktuella tekniska utvecklingen och arbetsplatsens särskilda karaktär, inte är möjligt att iaktta något av gränsvärdena i bilaga 4 tabell 4 gäller inte kraven i första stycket vid arbete inom luftfart för helkroppsvibrationer och Försvarsmakten för både helkroppsvibrationer och hand- och armvibrationer.

Arbetsgivaren ska anpassa åtgärderna i 7 och 8 §§ till arbetstagare som kan vara särskilt känsliga för vibrationer.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna som utsätts för vibrationer i arbetet får information och utbildning om riskerna.

Vid information och utbildning ska arbetsgivaren särskilt uppmärksamma

1. resultaten av genomförda riskbedömningar,
2. de gränsvärden och insatsvärden som anges i bilaga 4 tabell 4,
3. de åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas enligt detta kapitel för att eliminera eller minimera riskerna från vibrationer,
4. arbetsrutiner för att minimera vibrationsexponeringen,
5. innebörden av de hälsorisker som kan uppstå vid vibrationsexponering,
6. varför och hur arbetstagarna ska rapportera tecken på skada, och hur de kan upptäcka tecknen, och
7. när arbetstagarna har rätt till medicinska kontroller, och syftet med kontrollerna.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för vibrationer, om exponeringen

1. överstiger insatsvärdet för hand- och armvibrationer enligt bilaga 4 tabell 4,
2. sker på sådant sätt att misstanke finns om att exponeringen kan orsaka ohälsa, eller
3. orsakat vibrationsskador, eller gett misstanke om vibrationsskador, hos en annan arbetstagare som har exponerats på ett liknande sätt.

Om det framkommer tecken på vibrationsskada hos en arbetstagare som har genomgått hälsoundersökning, eller om arbetsgivaren har bedömt att arbetsförhållandena kan innebära risk för belastningsbesvär, ska arbetsgivaren göra en ny undersökning och riskbedömning enligt 6 §.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetstagare kan utsättas för fallrisker.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Den som driver sådan verksamhet behöver dock inte följa de delar av bestämmelserna i 18 § som reglerar medgivande från arbetsgivaren och om underrättelse till arbetsgivaren, förutom när arbetet utförs på gemensamt arbetsställe.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp denna betydelse.

Vid undersökning och riskbedömning ska arbetsgivaren särskilt ta hänsyn till risken för skada genom fall.

Arbetsgivaren ska särskilt ta hänsyn till om det finns hål, öppningar eller liknande och stup eller annan större nivåskillnad, där arbetstagarna uppehåller sig eller förflyttar sig under arbetet.

Om det behövs, ska arbetsgivaren se till att det finns lämpliga skyddsanordningar mot fall, inklusive stabila infästningar.

Arbetsgivaren ska särskilt beakta behovet av skyddsåtgärder om underlaget är lutande.

Arbetsgivaren ska undersöka behovet av belysning för att förebygga fall. Om undersökningen visar att det behövs, ska arbetsgivaren se till att belysningen är tillräcklig för att synliggöra förhållanden som kan orsaka fall.

Arbetsgivaren ska se till att underlag som är avsedda att beträdas har betryggande bärighet. Underlag som inte har betryggande bärighet får beträdas först sedan särskilda skyddsåtgärder har vidtagits.

Vid anordnande av underlag som är avsett att beträdas ska arbetsgivaren eftersträva att underlaget har lämplig ytsträvhet och är fritt från hinder och ojämnheter som innebär risk för fall.

Arbetsgivaren ska se till att man vidtar nödvändiga skyddsåtgärder och iakttar särskild försiktighet vid arbete och förflyttning på underlag som rör sig eller kan komma i rörelse.

Arbetsgivaren ska se till att arbetsplatser och transportvägar inom arbetsstället har tillräckligt utrymme för att arbete och förflyttning kan ske utan risk för fall.

Arbetsgivaren ska se till att arbetsplatser och transportvägar inom arbetsstället är fria från spill, avfall och onödiga föremål.

Arbetsgivaren ska se till att anordningar som är avsedda att stå eller gå på utformas, anordnas och underhålls så att risken för fall motverkas.

Arbetsgivaren ska se till att en skyddsanordning mot fall, och skyddsanordningars infästningar, är dimensionerade för den belastning som kan uppstå.

Arbetsgivaren ska se till att skyddsanordningar och infästningar kontrolleras regelbundet och underhålls väl. Bland annat ska det kontrolleras att materialet inte har skadats.

Arbetsgivaren ska se till att skyddstäckningen över hål, öppningar och motsvarande är säkrad så att den inte kan avlägsnas oavsiktligt. En skyddstäckning ska vara tydligt och varaktigt märkt, så att det framgår att den är en skyddsanordning mot fall.

Om en lämplig skyddsanordning mot fall inte kan ordnas, ska arbetsgivaren se till att annan lämplig skyddsåtgärd, som inte är ett personligt fallskydd, används.

Bara i de fall en sådan skyddsanordning eller skyddsåtgärd som avses i första stycket inte är rimlig eller lämplig, ska personligt fallskydd användas.

Arbetsgivaren ska se till att anordningar för räddning finns lätt tillgängliga, om ett fall på arbetsplatsen eller på transportvägar inom arbetsstället kan medföra risk för drunkning. Anordningen ska vara klar att omedelbart användas, och lätt att se även under dåliga siktförhållanden, genom färgsättning eller annan åtgärd.

Förvaringsplatser för transportabla anordningar ska vara tydligt markerade och väl synliga.

Där det behövs ska arbetsgivaren se till att det finns fasta stegar eller andra möjligheter för en nödställd att ta sig upp. Stegar och motsvarande anordningar ska finnas med lämpliga mellanrum, och nå så långt ner under ytan att en nödställd lätt kan ta sig upp.

Arbetsgivaren ska se till att arbetet förändras eller avbryts i tillräcklig omfattning när någon under arbetet uppmärksammar en särskild risk för fall.

Arbetsgivaren ska, där det behövs, spärra av riskområdet tills risken har undanröjts.

Om ett arbete måste utföras inom riskområdet ska arbetsgivaren se till att särskilda skyddsåtgärder vidtas.

Om en skyddsanordning tillfälligt måste tas bort för att arbete ska kunna utföras, får detta göras bara efter medgivande från arbetsgivaren. Arbetsgivaren ska se till att särskilda försiktighetsåtgärder vidtas och att skyddsanordningen sätts tillbaka så snart som möjligt.

Arbetsgivaren ska underrättas om skyddsanordningen inte kan återställas. Ytterligare skyddsåtgärder ska också vidtas, om det behövs. Det gäller även om arbetsplatsen tillfälligt måste lämnas.

Av 8 kap. 2 § första stycket 4 arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att det är straffbart att utan giltigt skäl ta bort en skyddsanordning eller sätta den ur bruk.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetstagare kan utsättas för rasrisker.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Den som driver sådan verksamhet behöver dock inte följa de delar av bestämmelserna i 18 § som reglerar medgivande från arbetsgivaren och om underrättelse till arbetsgivaren, förutom när arbetet utförs på gemensamt arbetsställe.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp denna betydelse.

Vid undersökning och riskbedömning ska arbetsgivaren ta hänsyn till risken för skada genom ras.

Arbetsgivaren ska se till att underlag och konstruktioner som belastas har betryggande bärighet och ska beakta förändringar i bärighet på grund av

1. belastning,
2. vibrationer,
3. fuktighetsändringar,
4. väderlek, och
5. reparations- eller ändringsarbeten.

Arbetsgivaren ska se till att arbetet utförs från en skyddad plats om det behövs. Arbetsgivaren ska särskilt beakta detta vid rivningsarbete eller annat arbete där ras framkallas avsiktligt.

Arbetsgivaren ska se till att arbetsplatser och transportvägar inom arbetsstället ordnas så att risk för ras inte orsakas av otillräckligt utrymme för hantering av material eller annat gods eller för manövrering av fordon.

Belysningen ska vara tillräcklig för att synliggöra förhållanden som kan orsaka ras.

Arbetsgivaren ska se till att maskiner, ställningar och andra fasta eller rörliga anordningar placeras, monteras och förankras så att risk för ras motverkas.

Arbetsgivaren ska se till att det normalt finns skyddsanordningar som så långt möjligt minskar risken för att fordon, föremål, eller liknande kan störta ner vid kant, stup eller annan nivåskillnad.

Arbetsgivaren ska se till att skyddsanordningar mot ras, och skyddsanordningars infästningar, är dimensionerade för den belastning som kan uppstå.

Arbetsgivaren ska också se till att skyddsanordningar och infästningar kontrolleras regelbundet och underhålls väl. Bland annat ska det kontrolleras att materialet inte har skadats.

Arbetsgivaren ska se till att gods och andra föremål ställs, läggs, hängs, staplas, förflyttas eller på annat sätt hanteras och placeras så att risk för ras motverkas. En stapel ska utföras så att den blir stabil. Hänsyn ska tas till eventuell fortsatt hantering.

Arbetsgivaren ska se till att uttag ur massgods, stapel eller motsvarande görs, så att ras undviks.

Arbetsgivaren ska vidta åtgärder så att inte föremål som finns ovanför en arbetsplats rasar ner på denna. Om det behövs ska gods och andra föremål hållas på plats med lämpliga skyddsanordningar mot ras.

Arbetsgivaren ska se till att man så långt som möjligt undviker att förflytta hängande last över platser där personer befinner sig. Där det finns hängande last ska arbetsgivaren se till att det finns tydliga anslag som varnar för detta.

Vid grävning, schaktning eller annat motsvarande arbete ska arbetsgivaren se till att slänter och väggar utförs eller stöttas så att risk för ras motverkas.

Arbetsgivaren ska se till att arbetsplatser med särskild risk för ras spärras av. Arbetsgivaren ska vidta lämpliga skyddsåtgärder innan någon arbetstagare beträder eller trafikerar en sådan plats. Lavinfara samt risk för jordskred och motsvarande ska beaktas.

Arbetsgivaren ska se till att arbetet förändras eller avbryts i tillräcklig omfattning när någon under arbetet uppmärksammar en särskild risk för ras.

Arbetsgivaren ska, där det behövs, spärra av riskområdet till dess att risken har undanröjts.

Om ett arbete måste utföras inom riskområdet ska arbetsgivaren se till att särskilda skyddsåtgärder vidtas.

Arbetsgivaren ska se till att avspärrningar vid rasrisk är tydligt och varaktigt märkta så att det framgår att det finns en rasrisk.

Arbetsgivaren ska se till att ingen vistas inom områden med rasrisk eller på platser dit rasmassor, fallande eller vältande föremål och liknande kan komma, annat än för speciella skyddsuppgifter.

Arbetsgivaren ska se till att särskilda skyddsåtgärder vidtas om ett arbete måste utföras inom riskområdet.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagare använder skyddshjälm där det finns risk för fallande föremål.

Om en skyddsanordning tillfälligt måste tas bort för att arbete ska kunna utföras, får detta göras bara efter medgivande från arbetsgivaren. Arbetsgivaren ska se till att särskilda försiktighetsåtgärder vidtas och att skyddsanordningen sätts tillbaka så snart som möjligt.

Arbetsgivaren ska underrättas om skyddsanordningen inte kan återställas. Ytterligare skyddsåtgärder ska också vidtas, om det behövs. Det gäller även om arbetsplatsen tillfälligt måste lämnas.

Av 8 kap. 2 § första stycket 4 arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att det är straffbart att utan giltigt skäl ta bort en skyddsanordning eller sätta den ur bruk.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetstagare kan utsättas för belastningar eller andra förhållanden som, direkt eller indirekt, kan påverka rörelseorganen eller stämbanden negativt.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

När arbetstagare utför arbetsmoment som kan vara hälsofarliga eller onödigt tröttande, ska arbetsgivaren i sin undersökning av arbetsförhållandena, särskilt ta hänsyn till

1. arbetsställningar,
2. arbetsrörelser,
3. manuell hantering,
4. repetitivt arbete,
5. handintensivt arbete, och
6. synförhållanden som kan påverka arbetsställningarna och arbetsrörelserna negativt.

Utifrån undersökningen ska arbetsgivaren bedöma om belastningarna, enskilt eller i kombination, kan innebära en risk för skador i rörelseorganen eller på stämbanden. Vid riskbedömningen ska arbetsgivaren utgå från belastningarnas

1. duration – hur länge,
2. frekvens – hur ofta, och
3. intensitet – hur mycket.

I riskbedömningen ska man också beakta fysiska, organisatoriska och sociala förhållanden i arbetsmiljön som kan påverka riskerna.

Arbetsgivaren ska, så långt det är praktiskt möjligt, ordna och utforma arbetsuppgifter och arbetsplatser, så att arbetstagarna kan använda arbetsställningar och arbetsrörelser som är gynnsamma för kroppen. Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna undviker att

1. arbeta långvarigt eller ofta återkommande med bålen böjd eller vriden,
2. arbeta långvarigt eller ofta återkommande med händerna över axelhöjd, eller under knähöjd, eller
3. utöva kraft i ogynnsamma arbetsställningar.

Arbetsgivaren ska tillhandahålla särskilda glasögon eller andra synhjälpmedel om det behövs, så att arbetstagarna kan använda gynnsamma arbetsställningar och arbetsrörelser.

Arbetsgivaren ska ordna arbetsplatsen så att man undviker eller minskar risken för belastningsbesvär, särskilt i ryggen, för arbetstagarna som utför manuell hantering eller andra arbetsuppgifter som kräver kraftutövning.

Arbetsgivaren ska vidta lämpliga åtgärder, framför allt när det gäller arbetsmiljöns utformning och de krav som arbetsuppgiften ställer. Det innebär både organisatoriska åtgärder, och att använda sig av arbetsutrustning, framför allt teknisk utrustning, för att undvika manuell hantering.

Om det inte går att undvika manuell hantering, ska arbetsgivaren vidta åtgärder med hänsyn till de påverkande faktorerna i bilaga 5.

Arbetsgivaren ska se till att det normalt inte förekommer arbete som är repetitivt, starkt styrt eller bundet. Om en arbetstagare ändå måste utföra sådant, på grund av särskilda omständigheter, ska arbetsgivaren förebygga riskerna för ohälsa eller olycksfall till följd av hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar. Det förebyggande arbetet ska leda till ökad variation i belastningen, till exempel genom arbetsväxling, arbetsutvidgning eller pauser.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har möjligheter att påverka hur det egna arbetet planeras och genomförs, så att de får tillräcklig rörelsevariation och återhämtning.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har tillräckliga kunskaper om

1. lämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser,
2. hur arbetsutrustningen ska användas,
3. riskerna med olämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser,
4. riskerna med olämplig manuell hantering, och
5. tidiga tecken på överbelastning av leder och muskler.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna får information om vikten på de laster som hanteras. Där det är möjligt ska arbetstagarna få exakta upplysningar om lastens vikt och var lastens tyngdpunkt eller tyngsta sida finns, när innehållet i den är ojämnt fördelat.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna får instruktioner och möjlighet att träna in lämplig arbetsteknik för den aktuella arbetsuppgiften. Arbetsgivaren ska också försäkra sig om att arbetstagarna följer instruktionerna.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller för de arbetstagare som sysselsätts i handintensivt arbete, där riskbedömningen enligt 4 § visat att exponeringen ger en ökad risk för belastningsbesvär i nacke, skuldra, arm eller hand, trots vidtagna åtgärder.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där kemiska riskkällor hanteras.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar inte kemiska riskkällor som

1. finns i arbetsgivarens hushåll och som arbetstagaren inte exponeras för i någon arbetsuppgift, eller
2. är allmänt tillgängliga och används av arbetstagaren för eget bruk vid disk, tvätt och städning i pentryn, lunchrum eller liknande.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs.

Den som bara är arbetsgivare i egenskap av uthyrare av arbetstagare, är endast skyldig att följa föreskrifterna i detta kapitel när det gäller att se till att de uthyrda arbetstagarna inte påbörjar sitt arbete innan en undersökning och riskbedömning är gjord och nödvändiga riskbegränsande åtgärder har vidtagits.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Den som driver sådan verksamhet omfattas dock inte av bestämmelserna i 23 §.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I 7–10 kap. har följande begrepp dessa betydelser.

All dokumentation riktad till arbetstagarna om kemiska riskkällor ska vara

1. skriven på svenska eller annat språk som hela personalen använder,
2. överskådlig,
3. lättläst, och
4. tydlig.

Arbetsgivaren ska undersöka om det hanteras eller bildas några kemiska riskkällor i verksamheten. Om så är fallet, ska arbetsgivaren se till att

1. inget arbete påbörjas innan
   1. en riskbedömning är gjord,
   2. nödvändiga åtgärder vidtagits, och
2. en ny undersökning och riskbedömning genomförs, om ny information om risker kommer fram.

Arbetsgivaren ska förteckna de kemiska riskkällor som hanteras eller bildas i verksamheten och ange datum när förteckningen senast uppdaterades. För varje kemisk riskkälla ska det anges

1. namn,
2. farliga egenskaper,
3. var den förvaras, används eller bildas,
4. om det finns ett hygieniskt gränsvärde eller inte, och
5. vilka andra bestämmelser om arbetsmiljö som gäller specifikt för riskkällan.

Riskkällans namn, enligt första stycket 1, får inte skilja sig från namnet som används vid märkning enligt 25 §.

Vid riskbedömningen av de förtecknade kemiska riskkällorna ska arbetsgivaren använda information i

1. säkerhetsdatablad eller annat material som leverantören är skyldig att lämna, eller
2. andra underlag som behövs för riskbedömningen.

Arbetsgivaren ska se till att undersökningen och riskbedömningen av kemiska riskkällor omfattar de moment och situationer som kan innebära risk för

1. exponering via inandning, hud, ögon eller intag via mun,
2. brand eller explosion,
3. syrefattig miljö, och
4. att gas tillsammans med luft blir antändningsbar.

Arbetsgivaren ska, vid undersökningen och riskbedömningen av kemiska riskkällor, ta hänsyn till

1. vilka farliga egenskaper ämnet har,
2. vilken mängd som finns på arbetsplatsen,
3. vilka konsekvenser som exponeringen kan medföra,
4. exponeringsnivån,
5. hur ofta och hur länge exponeringen pågår,
6. effekterna som de förebyggande åtgärderna medför,
7. reaktioner med andra kemiska riskkällor,
8. samverkande effekter med andra kemiska riskkällor, och
9. samverkande effekter med andra arbetsmiljörisker.

Arbetsgivaren ska bedöma om halten av kemiska riskkällor i luften är godtagbar i förhållande till de hygieniska gränsvärden som anges i bilaga 1 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön. Om de hygieniska gränsvärdena överskrids, måste arbetsgivaren omedelbart vidta åtgärder.

Vid bedömningen ska arbetsgivaren även ta hänsyn till

1. sammantagen risk för kemiska riskkällor,
2. fysiskt påfrestande arbete som ökar upptaget av ämnet,
3. om ämnet kan tas upp via huden, och
4. under vilka förutsättningar som halten bedöms vara godtagbar.

Skälen till att halten av kemiska riskkällor i luften bedöms som godtagbar eller inte ska dokumenteras skriftligt.

Arbetsgivaren ska se till att yrkeshygieniska mätningar genomförs, om man inte på annat sätt kan bedöma om halten av kemiska riskkällor i luften är godtagbar i förhållande till de hygieniska gränsvärden som anges i bilaga 1 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön.

Om bedömningen visar att yrkeshygieniska mätningar inte behövs, ska skälen för detta dokumenteras skriftligt.

Arbetsgivaren ska skriftligt dokumentera resultatet av riskbedömningen och vilka åtgärder man har valt. Av dokumentationen ska det framgå

1. vilka delar av verksamheten som ingått i undersökningen och riskbedömningen,
2. i vilka situationer exponeringen behöver minskas eller elimineras,
3. vilka skyddsåtgärder som ska användas i olika situationer,
4. förväntade effekter av planerade skyddsåtgärder,
5. vilka åtgärder och vilken skadebegränsande utrustning som ska vara förberedda vid ett eventuellt olycksfall,
6. vilka övriga åtgärder eller undersökningar som är beslutade, när de ska vara genomförda och vem som är ansvarig,
7. vilka personer som deltagit i undersökningen och riskbedömningen,
8. tidpunkt för nästa planerade undersökning och riskbedömning, samt
9. vilket datum dokumentet skapades och vilken ansvarig person som har godkänt dokumentet.

Vid beslut om åtgärder ska arbetsgivaren utgå från riskbedömning eller mätning enligt 8–11 §§. Arbetsgivaren ska planera arbetet och vidta åtgärder enligt 12 §, så att exponeringen för kemiska riskkällor blir så låg som möjligt under hela arbetsprocessen. Åtgärderna ska väljas i följande prioritetsordning:

1. Eliminera risken.
2. Byta till en annan kemisk riskkälla eller metod som medför mindre risk.
3. Minimera exponeringen genom att använda ett slutet system eller liknande.
4. Begränsa risken genom att välja de arbetsmetoder, processer eller tekniska anordningar som ger så låg exponering som möjligt.
5. Använda processventilation eller andra tekniska skyddsåtgärder så nära källan som möjligt, för att begränsa spridningen.
6. Organisera arbetet så att det utförs vid sådan tid och plats, att bara den personal som behövs för arbetet är närvarande.
7. Använda personlig skyddsutrustning.

Mängden av varje kemisk riskkälla ska begränsas till vad som behövs vid det enskilda arbetsmomentet, om risken för ohälsa eller olycksfall kan minskas genom denna åtgärd.

Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att ingen ska skadas av kemiska riskkällor genom inandning. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder så att inandningsluften, så långt det är möjligt, är fri från damm, gas, rök och andra luftföroreningar.

Arbetsgivaren ska se till att rengöring och städning av ytor och golv utförs regelbundet och så att damm inte virvlar upp eller sprids.

För att kontrollera om åtgärder för att minska halten luftföroreningar har haft avsedd effekt, det vill säga är godtagbar i förhållande till de hygieniska gränsvärden som anges i bilaga 1 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljö, ska arbetsgivaren se till att yrkeshygieniska mätningar genomförs.

Mätningar enligt första stycket ska genomföras senast 3 månader efter att man vidtagit åtgärden. Mätningar behöver inte genomföras om det är uppenbart onödigt.

Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att ingen ska skadas av kemiska riskkällor genom hud- eller ögonkontakt eller intag via munnen. Arbetsgivaren ska se till att

1. behållare och utrustning hålls rena utvändigt,
2. ögonskydd används när det finns risk för stänk, frätande ångor eller annat som kan skada ögonen,
3. arbets- och skyddskläder byts, om de förorenats med en kemisk riskkälla i en mängd som kan medföra en risk,
4. skyddskläder tas av och händerna tvättas, innan man går in i lokaler där skyddskläder inte behövs, och
5. mat eller dryck inte tillagas eller äts, tobaksvaror inte används, personliga tillhörigheter inte tas med och att kosmetika, för eget bruk, inte appliceras där en kemisk riskkälla kan orsaka ohälsa.

För att förebygga risk för brand och explosion, ska arbetsgivaren överväga följande åtgärder i prioritetsordning:

1. Begränsa hanteringen av kemiska riskkällor som kan medföra att antändbara halter i luften bildas.
2. Begränsa antändningskällor.
3. Utforma arbetslokaler och tekniska anordningar så att risken för personskada minimeras.

Bestämmelser om explosionsfarlig miljö finns i kapitlet om kompletterande bestämmelser för vissa riskfyllda arbeten i kombination med kemiska riskkällor. Bestämmelser om utrustning för explosionsfarlig miljö finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:7) om produkter – utrustning för potentiellt explosiva atmosfärer.

Där en kemisk riskkälla kan orsaka brand eller explosion ska arbetsgivaren se till att lämplig utrustning för brandsläckning och livräddning finns tillgänglig. Denna typ av utrustning ska även finnas där man förvarar kemiska riskkällor som vid brand kan utveckla farlig mängd gas eller aerosol.

Arbetsgivaren ska se till att kemiskt instabila ämnen och blandningar hanteras på ett sådant sätt, att man undviker okontrollerade kemiska reaktioner eller sönderdelning.

Om riskbedömningen visar att kemiska riskkällor kan orsaka olycksfall och nödsituationer som omedelbart måste åtgärdas, ska arbetsgivaren ta fram en beredskapsplan. Beredskapsplanen ska innehålla instruktioner om

1. vid vilka olycksfall och händelser det krävs omedelbara åtgärder,
2. vilka uppgifter särskilt utsedda personer har vid olycksfall och nödsituationer,
3. vilka skadebegränsande åtgärder som omedelbart ska genomföras,
4. vilken skyddsutrustning som behövs och var den finns,
5. vilka varningssystem som finns och hur de fungerar,
6. hur berörda arbetstagare ska informeras om olycksfall och nödsituationer,
7. när utrymning ska ske, och
8. var utrustning för första hjälpen finns.

För att beredskapsplanen ska kunna följas vid olycksfall och nödsituationer ska arbetsgivaren genomföra övningar i tillräcklig omfattning.

Arbetsgivaren ska utgå från riskbedömningen av kemiska riskkällor, när skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner tas fram.

När det handlar om en enkel hantering, där riskerna lätt kan överblickas, behöver instruktionerna inte vara skriftliga.

Arbetsgivaren ska också ta fram andra nödvändiga rutiner.

Arbetsgivaren ska informera berörda arbetstagare om vilka hälso- och olycksfallsrisker som finns med de kemiska riskkällor som hanteras eller bildas och hur dessa risker ska förebyggas. När informationen tas fram, ska man använda

1. förteckning över kemiska riskkällor,
2. säkerhetsdatablad eller annan information från leverantör,
3. dokumentationen av bedömningen av yrkeshygieniska mätningar,
4. dokumentationen av resultatet av riskbedömningen och valet av åtgärder,
5. beredskapsplanen,
6. hanterings- och skyddsinstruktionerna,
7. tillstånd med villkor för hantering, enligt 8 kap. 21–23 §§, av de ämnen som anges i bilaga 6, och
8. Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljö samt andra föreskrifter som gäller för arbetet.

Arbetsgivaren ska se till att de dokument som nämns i första stycket finns tillgängliga för de berörda arbetstagarna.

Arbetsgivaren ska informera arbetstagarna om deras skyldighet att meddela arbetsgivaren vid misstanke om att en kemisk riskkälla orsakat ohälsa, olycksfall eller tillbud.

Arbetsgivaren ska försäkra sig om att arbetstagarna har förstått hanterings- och skyddsinstruktionerna samt övrig relevant information.

Arbetsgivaren ska se till att behållare som innehåller kemiska riskkällor är märkta så att man kan identifiera innehållet och de risker som ämnet kan medföra.

Arbetsgivaren ska se till att behållare som innehåller farliga kemiska produkter är märkta enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) eller åtminstone med

1. produktens namn,
2. produktens faropiktogram och tilläggstext enligt tabell 3.1 och 3.2 nedan, och
3. information om att produkten klassificeras som
   1. allergiframkallande,
   2. cancerframkallande,
   3. mutagen, eller
   4. reproduktionsstörande.

Arbetsgivaren ska se till att rörledningar som innehåller kemiska riskkällor är märkta så att man kan identifiera innehållet och de risker som ämnet kan medföra.

Rörledningar ska vara märkta med en pil som anger strömningsriktningen. Om strömningsriktningen växlar, ska rörledningen märkas med en pil i den aktuella strömningsriktningen eller med pilar i båda riktningarna.

Rörledningar som inte innehåller kemiska riskkällor ska vara märkta, om det finns risk för felkoppling som kan leda till ohälsa eller olycksfall.

Utöver bestämmelserna i 26 § ska arbetsgivaren se till att synliga rörledningar som innehåller en farlig kemisk produkt är märkta med produktens faropiktogram enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP). En rörledning som används för flera produkter kan märkas med alla aktuella faropiktogram.

Märkningar ska placeras väl synliga, med lämpliga mellanrum och nära farliga ställen där det finns risk för läckage, såsom ventiler och kopplingar.

Om en eller flera rörledningar med farliga kemiska produkter inte är märkta enligt kravet i första stycket, ska arbetsgivaren betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

För rörledningar som bara innehåller tryckluft utgår ingen sanktionsavgift om faropiktogram saknas.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Arbetsgivaren ska sätta upp skyltar med relevanta faropiktogram vid områden, lokaler och inhägnader där farliga kemiska produkter lagras. Skyltar behövs inte om

1. behållarnas märkning kan läsas utifrån, eller
2. riskbedömningen visar att det inte behövs för säkerheten.

Arbetsgivaren ska sätta upp skyltar med förbud, påbud och varningar som gäller kemiska risker, om riskbedömningen visar att det behövs.

Bestämmelser om varningsskylt för gasflaskor finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:11) om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning – säker användning i kapitlet om trycksatta anordningar.

Vid förvaring av kemiska riskkällor ska arbetsgivaren se till att

1. förvaringsutrymmen, vad gäller material, utformning och hållfasthet, är anpassade till de kemiska riskkällornas egenskaper,
2. förvaringsskåp och förråd inomhus har fläktstyrd ventilation, när hälsofarliga gaser eller ångor kan avges från behållarna, och
3. behållare förvaras åtskilda, om två eller flera kemiska riskkällor tillsammans kan ge upphov till ökade risker.

Vid förvaring av behållare med kemiska riskkällor, ska arbetsgivaren se till att behållarna

1. är anpassade, vad gäller material, utformning och hållfasthet, till de kemiska riskkällornas egenskaper,
2. är förslutna när de inte används,
3. kontrolleras, för att upptäcka läckage, och
4. har säkerhetsutrustning, när det behövs.

Kemiska riskkällor får inte förvaras i behållare som kan förväxlas, och därigenom orsaka ohälsa eller olycksfall.

När kemiska riskkällor skickas som avfall, ska arbetsgivaren se till att avfallsmottagaren får relevant information, så att avfallet kan hanteras på ett säkert sätt.

Bestämmelserna i detta kapitel preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 kap. och reglerar

1. alla verksamheter där vissa allergiframkallande ämnen och CMR-ämnen hanteras,
2. tillstånd och förbud för vissa ämnen, och
3. obligatoriska mätningar för vissa ämnen.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs.

Den som bara är arbetsgivare i egenskap av uthyrare av arbetstagare, är endast skyldig att följa föreskrifterna i detta kapitel när det gäller att

1. se till att de uthyrda arbetstagarna inte påbörjar sitt arbete innan en undersökning och riskbedömning är gjord och nödvändiga riskbegränsande åtgärder har vidtagits, och
2. föra register enligt 20 §.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har, utöver vad som definieras i 7 kap. 3 §, följande begrepp dessa betydelser.

Bestämmelserna i 5–12 §§ reglerar när arbetstagare exponeras för följande allergiframkallande ämnen:

1. Farliga kemiska produkter som uppfyller kriterierna i förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) för att märkas med faroangivelserna
   1. H317 kan orsaka allergisk hudreaktion, eller
   2. H334 kan orsaka allergi- eller astmasymtom eller andningssvårigheter vid inandning.
2. Kemiska ämnen och blandningar som innehåller
   1. etyl-2-cyanoakrylat, eller
   2. metyl-2-cyanoakrylat.
3. Isocyanater som frisätts vid termisk nedbrytning.
4. Formaldehyd som frisätts under processer.

Om riskbedömningen visar att exponeringen för allergiframkallande ämnen enligt första stycket är försumbar och att skyddsåtgärder därför inte behövs för säkerheten, gäller inte kraven i 5–12 §§. Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Vid hantering av allergiframkallande ämnen enligt 4 § ska arbetsgivaren se till att det finns skriftlig dokumentation som anger hur funktionen hos ventilation och arbetsutrustning ska kontrolleras.

Vid öppen hantering av allergiframkallande ämnen enligt 4 § ska arbetsgivaren sätta upp skyltar i anslutning till arbetsplatsen för att varna andra arbetstagare om att arbete pågår. Skyltarna ska visa vilka ämnen det handlar om. Skyltarna kan uteslutas, om risken för andra arbetstagare är försumbar.

Det krävs särskild utbildning för dem som leder eller utför arbete som innebär exponering för

1. farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H317 eller H334 på grund av sitt innehåll av
   1. akrylater,
   2. epoxiplastkomponenter,
   3. formaldehydhartser, eller
   4. organiska syraanhydrider,
2. farliga kemiska produkter som enligt CLP-förordningen klassificeras som H317 eller H334 på grund av sitt innehåll av diisocyanater och inte omfattas av utbildningskraven i post 74 bilaga XVII förordningen (EG) nr 1907/2006 (Reach),
3. kemiska ämnen och blandningar som innehåller
   1. etyl-2-cyanoakrylat, eller
   2. metyl-2-cyanoakrylat

   om arbetet sammanlagt pågår mer än 30 minuter per vecka,

4. diisocyanater som frisätts vid termisk nedbrytning, eller
5. formaldehyd som frisätts under processer.

Den som leder utbildningen som avses i 7 § ska ha goda kunskaper om

1. kemiska arbetsmiljörisker,
2. allergiframkallande ämnen,
3. specifika risker som arbetet medför, och
4. hur riskerna ska minimeras.

Utbildningen som krävs enligt 7 § ska vara anpassad till målgruppen och minst omfatta

1. vilka risker arbetet innebär,
2. vilka skyddsåtgärder som behövs, och
3. hur rengöring och sanering ska utföras.

Utbildning som uppfyller kraven i 7–9 §§ ska kunna styrkas med ett utbildningsintyg som får högst vara 5 år gammalt.

Utbildningsintyget ska innehålla

1. namn och födelsedatum på den som gått utbildningen,
2. vilka moment som ingått i utbildningen, och
3. när intyget utfärdades.

Den arbetsgivare som låter en eller flera arbetstagare utan sådant utbildningsintyg som anges i första och andra styckena leda eller utföra arbete som avses i 7 § ska betala en sanktionsavgift om 10 000 kronor för varje sådan arbetstagare.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H317 eller H334 på grund av sitt innehåll av

1. akrylater,
2. epoxiplastkomponenter, eller
3. formaldehydhartser.

Första stycket gäller inte om arbetsgivarens riskbedömning visar att exponeringen för ovan nämnda ämnen är försumbar även om personlig skyddsutrustning inte används.

Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare, som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för följande:

1. Farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H334 på grund av sitt innehåll av
   1. diisocyanater, eller
   2. organiska syraanhydrider.
2. Kemiska ämnen och blandningar som innehåller
   1. etyl-2-cyanoakrylat, eller
   2. metyl-2-cyanoakrylat

   och om arbetet sammanlagt pågår mer än 30 minuter per vecka.

3. Diisocyanater som bildas vid termisk nedbrytning.

Första stycket gäller inte om arbetsgivarens riskbedömning visar att exponeringen för ovan nämnda ämnen i luften är försumbar även om andningsskydd inte används.

Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

Bestämmelserna i 14–20 §§ reglerar all hantering av cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande ämnen, så kallade CMR-ämnen, som är kemiska ämnen och blandningar, vilka har tillverkats eller utvunnits, samt uppfyller kriterierna i förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) för att märkas med följande faroangivelser

1. H350 kan orsaka cancer,
2. H340 kan orsaka genetiska defekter, eller
3. H360 kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet.

Bestämmelserna i 14–20 §§ reglerar även följande arbeten och verksamheter:

1. Arbete som innebär exponering för
   1. trädamm från lövträd,
   2. respirabelt kristallint kvartsdamm,
   3. asbesthaltigt damm,
   4. dieselavgaser,
   5. polycykliska aromatiska kolväten i sot, tjära eller beck av kol, eller
   6. damm, rökgaser eller stänk som uppstått vid avbränning och elektroraffinering av kopparnickelskärsten.
2. Arbete som innebär hudexponering för mineraloljor som tidigare har använts för att smörja och kyla rörliga delar i en förbränningsmotor.
3. Framställning av auramin.
4. Processer där stark syra ingår vid framställningen av isopropylalkohol.

(AFS 2025:1)

Arbetsgivaren ska utreda om det är tekniskt möjligt att ersätta CMR-ämnen enligt 13 § första stycket med andra ämnen, produkter eller processer som medför lägre risk. Utredningen ska dokumenteras skriftligt.

Ett CMR-ämne enligt 13 § första stycket får inte hanteras om det är tekniskt möjligt att ersätta CMR-ämnet.

Arbeten och verksamheter som anges i 13 § andra stycket får inte bedrivas om det är tekniskt möjligt att eliminera exponeringen för ämnen och blandningar som anges i det stycket.

Kraven i första till tredje styckena gäller inte för CMR-ämnen som används för motordrift eller uppvärmning, eller förvaras för sådan användning. Kraven i första till tredje styckena gäller inte heller för asbesthaltigt damm.

(AFS 2025:1)

Vid hantering av CMR-ämnen, eller vid sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 §, ska arbetsgivaren se till att dokumentationen om resultatet av riskbedömningen och valet av åtgärder tydligt anger

1. vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga för att minimera exponeringen,
2. i vilka situationer personlig skyddsutrustning krävs, samt
3. rutiner för underhåll och kontroll av
   1. funktion hos ventilation, och
   2. arbets- och processutrustning.

Arbetsgivaren ska se till att CMR-ämnen eller sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 § hanteras i ett slutet system, om det är tekniskt möjligt.

(AFS 2025:1)

Om det inte är tekniskt möjligt att hantera CMR-ämnen eller sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 § i ett slutet system, ska arbetsgivaren se till att exponeringen hålls så låg som det är tekniskt möjligt genom att vidta alla åtgärder nedan:

1. Använda arbetssätt och processer som minskar riskerna.
2. Välja och anpassa utrustning och metoder, så att luftföroreningar bildas i så liten omfattning som möjligt.
3. Använda punktutsug eller annan processventilation, så nära källan som möjligt.
4. Använda skyddskläder och skyddshandskar, om det finns risk för kontakt med CMR-ämnen. De ska bytas vid övergång till annat arbete.
5. Ordna separata förvaringsplatser för arbets- eller skyddskläder och för privata kläder.
6. Samla upp spill så snabbt och säkert som möjligt.
7. Rengöra ytor som har förorenats. Detta ska göras när arbetsuppgiften slutförts, dock minst dagligen.
8. Förvara och transportera avfall från hanteringen i stötsäkra, förslutna och tydligt märkta behållare.
9. Övervaka funktionen hos utrustning, process eller ventilation, för att kunna upptäcka oförutsedda händelser eller olycksfall som kan innebära ökad risk för exponering av CMR-ämnen.

(AFS 2025:1)

Arbetsgivaren ska planera arbetet med CMR-ämnen eller sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 § så att bara de arbetstagare som behövs för arbetet finns i närheten av hanteringen.

De hanterings- och skyddsinstruktioner som arbetsgivaren ska ta fram enligt 7 kap. 22 § ska alltid vara skriftliga för hantering av CMR-ämnen samt för sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 §.

Arbetsgivaren ska föra register över de arbetstagare som exponerats för CMR-ämnen eller sådana arbeten och verksamheter som anges i 13 § i en sådan omfattning att det kan innebära risk för ohälsa.

Registret ska innehålla uppgifter om

1. arbetstagarens namn,
2. arbetsuppgifter,
3. vilka CMR-ämnen som arbetstagaren exponerats för, och
4. uppmätt eller uppskattad exponering.

Arbetsgivaren ska spara register som ska föras enligt första stycket, och som avser kemiska ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för att märkas med faroangivelsen H360, i minst fem år efter att exponeringen har upphört.

För andra kemiska ämnen och blandningar än de som avses i tredje stycket, följer av 3 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) att arbetsgivare ska spara register som ska föras enligt första stycket under minst 40 år efter att exponeringen har upphört.

Det är förbjudet att hantera en kemisk riskkälla som innehåller 0,1 viktprocent eller mer av de ämnen som anges i bilaga 6 tabell 5 grupp A. För erionit gäller förbudet om halten är 1 viktprocent eller mer.

Förbudet gäller inte vid lagerhållning för försäljning och transport av obrutna originalförpackningar.

Förbudet gäller inte heller när det finns ett tillstånd utfärdat av Arbetsmiljöverket för

1. forskning om effekter av cancerframkallande ämnen,
2. utveckling av analysmetoder för ett ämne som tillhör grupp A, eller
3. verksamhet där det finns särskilda skäl att hantera ett sådant ämne.

Den arbetsgivare, som låter en eller flera arbetstagare hantera en eller flera kemiska riskkällor i strid med kraven i första stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta, är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Det är förbjudet att hantera en kemisk riskkälla som innehåller 1 viktprocent eller mer av de ämnen som anges i bilaga 6 tabell 6–8 grupp B utan tillstånd utfärdat av Arbetsmiljöverket.

Förbudet gäller inte vid lagerhållning för försäljning och transport av obrutna originalförpackningar.

Den arbetsgivare som låter en eller flera arbetstagare hantera en eller flera kemiska riskkällor i strid med kravet i första stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Vid överträdelse av både 21 och 22 §§ utgår sanktionsavgift bara enligt 21 §.

I ansökan om tillstånd enligt 21 eller 22 §§ ska följande anges:

1. vilken kemisk riskkälla som ska hanteras,
2. syftet med hanteringen,
3. beskrivning av arbetsmetoden,
4. antal personer som berörs,
5. den största mängd som används under en arbetsdag,
6. den största mängd som finns på arbetsplatsen,
7. årsförbrukning,
8. för vilken tidsperiod tillstånd söks,
9. skälen till att den kemiska riskkällan inte kan ersättas av en mindre farlig kemisk riskkälla,
10. dokumentation om resultatet av riskbedömningen och valet av åtgärder,
11. hanterings- och skyddsinstruktioner, och
12. yttrande från skyddsombud alternativt arbetsmiljöombud, om sådant finns.

Arbetsgivaren ska se till att genomföra yrkeshygieniska mätningar i andningszonen, när det kan förekomma exponering via inandning av

1. bly och oorganiska blyföreningar,
2. etylenoxid,
3. kadmium och oorganiska kadmiumföreningar,
4. styren, vinyltoluen eller andra reaktiva monomerer vid esterplastframställning, eller
5. särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer.

Mätningar enligt första stycket behöver inte genomföras om riskbedömningen visar att exponeringen är försumbar. Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Mätningar som krävs enligt 24 §, ska genomföras

1. senast 3 månader efter att
   1. hanteringen påbörjats, eller
   2. ändrats så att exponeringen kan ha ökat, och därefter
2. minst 1 gång per år.

Om båda mätresultaten från de 2 senaste mätningarna enligt 25 §

1. är under 1/2 nivågränsvärdet kan mätning genomföras var 3:e år, eller
2. är under 1/5 av nivågränsvärdet kan mätning genomföras var 5:e år.

Tidsintervallen mellan mätningarna får överskridas med högst 2 månader.

Mätningen enligt 24–26 §§ ska dokumenteras skriftligt i en mätrapport, enligt anvisningar i bilaga 2 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön.

Senast 3 månader efter att en mätning har gjorts, ska en kopia av mätrapporten skickas till Arbetsmiljöverket.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg och biologiska exponeringskontroller för arbetstagare, som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för

1. bly,
2. kadmium, eller
3. kvicksilver.

Första stycket gäller inte om riskbedömningen visar att exponeringen är försumbar även om personlig skyddsutrustning inte används.

Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Bestämmelser om sanktionsavgifter, för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg, finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

Bestämmelserna i 5–10 §§ i detta kapitel preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 och 8 kap. och reglerar

1. arbetstillstånd vid vissa typer av arbeten,
2. arbeten i cisterner, brunnar, silor, lastutrymmen eller i miljöer med begränsad luftomsättning, och
3. brandfarliga heta arbeten i eller på behållare, rörledningar eller liknande anordningar.

Bestämmelserna i 11–23 §§ i detta kapitel preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 och 8 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare kan utsättas för explosionsfarlig miljö som beror på damm.

Bestämmelserna i 11–23 §§ i detta kapitel reglerar även

1. vätskor med flampunkt över 100 °C,
2. oavsiktligt bildade brandfarliga gaser, och
3. fordon som används i explosionsfarliga miljöer.

Bestämmelserna i 11–23 §§ i detta kapitel reglerar inte

1. hantering av brandfarliga vätskor och gaser,
2. lokaler som används för medicinsk behandling,
3. användning av anordningar för förbränning av gasformiga bränslen¹,

   ¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/142/EG av den 30 november 2009 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen.

4. hantering av explosiva varor enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,
5. hantering där explosionsrisken bara beror på kemiskt instabila ämnen eller blandningar,
6. gas- och petroleumutvinningsindustrin,
7. gruvverksamhet, eller
8. land-, sjö- eller lufttransporter.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs.

Den som bara är arbetsgivare i egenskap av uthyrare av arbetstagare, är endast skyldig att följa föreskrifterna i detta kapitel när det gäller att se till att de uthyrda arbetstagarna inte påbörjar sitt arbete innan en undersökning och riskbedömning är gjord och nödvändiga riskbegränsande åtgärder har vidtagits.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har, utöver vad som definieras i 7 kap. 3 §, följande begrepp dessa betydelser.

Arbetstillstånd krävs vid

1. arbete i cistern, brunn, silo, lastutrymme eller i miljö med begränsad luftomsättning, där en brandfarlig vätska, gas eller aerosol, enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP), hanteras eller bildas,
2. svetsning, slipning, skärning eller annat arbete, som kan medföra hög temperatur, i eller på behållare, rörledning eller liknande anordning som innehåller, eller har innehållit någon brandfarlig kemisk riskkälla, eller
3. arbete som kan orsaka brand eller explosion inom ett område där explosiv atmosfär kan förekomma.

Innan man påbörjar arbete som kräver arbetstillstånd, enligt 5 §, ska arbetsgivaren ha utfärdat ett arbetstillstånd. Det ska innehålla

1. arbetsgivarens skriftliga godkännande att arbetstagarna får utföra arbetsuppgiften,
2. hanterings- och skyddsinstruktioner för det aktuella arbetet, och
3. ett skriftligt intygande av arbetstagarna att de kommer att följa instruktionerna.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstillståndet sparas i minst 3 månader efter att arbetet avslutats.

På en gemensam arbetsplats ska arbetsgivaren ge information till den som är samordningsansvarig för arbetsmiljöfrågor angående

1. det arbete man kommer att utföra som kräver arbetstillstånd enligt 5 §,
2. hanterings- och skyddsinstruktionerna i arbetstillståndet enligt 6 §, och
3. de risker i arbetet som kan påverka arbetstagarna som arbetar för andra bolag eller liknande.

Den samordningsansvariga ska ha fått och godkänt denna information innan arbetet får påbörjas.

Innan man påbörjar ett arbete i cistern, brunn, silo, lastutrymme eller i miljö med begränsad luftomsättning, ska arbetsgivaren se till att mäta halten

1. syrgas,
2. hälsofarliga ämnen, och
3. brännbara gaser och ångor.

Arbetsgivaren ska bedöma om luften ska kontrolleras fortlöpande och om åtgärder behöver vidtas.

Kravet i första stycket gäller inte om riskbedömningen visar att mätningar är uppenbart onödiga. Skälen till bedömningen att mätningar är onödiga ska dokumenteras skriftligt.

Vid arbete i cistern, brunn, silo, lastutrymme eller i miljö med begränsad luftomsättning ska arbetsgivaren se till att

1. en andningsapparat används, om luftens sammansättning är okänd,
2. arbetet övervakas, så att den som utför arbetet snabbt kan få hjälp, och
3. en lyftanordning för att snabbt kunna få ut arbetstagarna ur utrymmet är förberedd, om det inte är uppenbart onödigt.

Det kan behövas arbetstillstånd enligt 5 § vid arbete i cistern, brunn, silo, lastutrymme eller i miljö med begränsad luftomsättning.

Innan man börjar svetsa, slipa, skära eller utföra annat arbete som kan medföra hög temperatur i eller på en behållare, rörledning eller liknande anordning, ska arbetsgivaren se till att tömma anordningen på kemiska riskkällor.

Kravet i första stycket gäller inte om riskbedömningen visar att det är uppenbart onödigt att tömma anordningen innan arbetet utförs.

Det kan behövas arbetstillstånd enligt 5 § vid arbete med svetsning, slipning, skärning eller annat arbete som kan medföra hög temperatur.

Den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i en explosionsfarlig miljö ska även följa 12–23 §§ som preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 och 8 kap. som i övrigt gäller för kemiska riskkällor.

Det finns även krav på arbetstillstånd enligt 5 § vid arbete som kan orsaka brand eller explosion inom ett område där explosiv atmosfär kan förekomma.

Arbetsgivaren ska undersöka om explosiv atmosfär kan bildas i verksamheten. Alla kemiska ämnen och blandningar som vid hanteringen kan förekomma i form av gas, ånga, aerosol eller damm, ska betraktas som ämnen och blandningar som kan bilda explosiv atmosfär.

Kravet i första stycket gäller inte om en undersökning har visat att sådana kemiska ämnen och blandningar inte kan orsaka en explosion.

Om undersökningen visar att en explosiv atmosfär kan bildas, ska arbetsgivaren upprätta en skriftlig riskbedömning.

Riskbedömningen ska innehålla uppgifter om

1. vilka ämnen som bedömts kunna bilda en explosiv atmosfär,
2. blandningens explosionsbenägenhet,
3. vilka tändkällor som finns och var de finns,
4. hur man har kommit fram till i vilka zoner en explosiv atmosfär kan uppstå,
5. sannolikheten för att en explosiv atmosfär antänds och vilka konsekvenser det kan få,
6. vilka utrymmen, utrustningar, installationer, material eller liknande som har betydelse för explosionsrisken, och
7. vilka tryckavlastningszoner som måste märkas ut, så att personer inte befinner sig inom farligt område under drift.

Riskbedömningen ska ha utförts av någon som har lämplig utbildning och kunskap för att göra riskbedömningar av explosiv atmosfär.

Riskbedömningen ska omfatta normalt arbete, underhåll och förväntade avvikelser och fel.

Den arbetsgivare som inte har upprättat en riskbedömning enligt första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta, är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta, ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Arbetsgivaren ska se till att undersökningen och riskbedömningen även omfattar

1. vilka rutiner som behövs för en säker hantering,
2. vilken skyddsutrustning och vilka säkerhetsåtgärder som är nödvändiga,
3. att utrustning, installationer, skyddssystem, komponenter, anordningar, verktyg och material är lämpliga,
4. vilka rutiner som behövs för att på ett säkert sätt ta hand om spill och läckage,
5. vilka områden som, genom öppningar, har eller kan få förbindelse med områden som har betydelse för explosionsrisken, och
6. vilka brandsläckmedel som behövs och hur släckningen ska gå till för att förhindra explosion.

Arbetsgivaren ska klassificera explosionsfarliga områden eller lokaler i zoner, zon 0–2 eller zon 20–22, efter hur ofta explosiv atmosfär uppkommer och hur länge den varar. Områdena ska klassificeras enligt gällande Europastandard eller på annat sätt, som ger minst motsvarande skyddsnivå.

För områden eller lokaler med sådana zoner ska arbetsgivaren sätta upp varningsskylten Explosiv atmosfär, utformad i enlighet med bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser. Skylten ska ha en tilläggsskylt med texten ”För arbetsrutiner och material, se explosionsskyddsdokument”.

Arbetsgivaren ska i ett särskilt dokument

1. ange zonklassificeringen,
2. märka ut zonerna, så att de entydigt kan identifieras, och
3. ange om den explosiva atmosfären avviker från normalt tryck, temperatur eller luftsammansättning.

Kraven i första–tredje styckena gäller inte för tillfälliga arbetsplatser och vid underhåll av mobila tekniska anordningar. Om riskbedömningen visar att det behövs, ska det dock finnas skriftliga skyddsinstruktioner och avspärrningar.

Arbetsgivaren ska välja utrustning och skyddssystem enligt kategorierna i bilaga 2 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:7) om produkter – utrustning för potentiellt explosiva atmosfärer. Följande utrustningskategorier ska användas inom respektive klassade områden:

1. I zon 0 eller zon 20, utrustningskategori 1.
2. I zon 1 eller zon 21, utrustningskategori 1 eller 2.
3. I zon 2 eller zon 22, utrustningskategori 1, 2 eller 3.

För utrustning som redan används eller tillhandahållits före den 31 juli 2003 gäller inte kravet i första stycket.

Arbetsgivaren ska planera arbetet och vidta åtgärder för att förebygga explosioner. Åtgärderna ska väljas i följande prioritetsordning:

1. Förhindra att explosiv atmosfär bildas.
2. Undvika att explosiv atmosfär antänds.
3. Begränsa de skadliga effekterna om en explosiv atmosfär antänds, så att risken för personskador minimeras.

Om riskbedömningen visar att det behövs, ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att förhindra att explosiv atmosfär som antänts sprids i byggnader eller processenheter via rör, ledningar eller på annat sätt.

Arbetsgivaren ska se till att bevara explosionsskydd, genom att kontrollera och underhålla utrustning, installationer, skyddssystem, komponenter, anordningar, verktyg och material.

Arbetsgivaren ska ta fram rutiner för hur underhållsarbete och tillfälliga driftstopp på utrustningar och anordningar ska utföras. Rutinerna ska innehålla information om hur man gör ett säkert stopp och vilka kontroller som krävs, innan arbetet återupptas.

Arbetsgivaren ska se till att alla som befinner sig i explosionsfarlig miljö, eller utför arbete som kan påverka explosionssäkerheten, har lämplig utbildning eller tillräckliga kunskaper om explosionsrisker och vilka skyddsåtgärder som krävs.

Innan en arbetsplats med explosionsfarliga områden enligt 15 § tas i bruk för första gången ska arbetsgivaren se till att man kontrollerar och verifierar anläggningens explosionssäkerhet. Detta ska göras av en person med teoretisk kunskap om explosionsrisker och erfarenhet av explosionsskydd för aktuell hantering.

Innan ett arbete påbörjas ska arbetsgivaren upprätta ett explosionsskyddsdokument med riskbedömningen som underlag. Explosionsskyddsdokumentet ska hållas aktuellt.

Explosionsskyddsdokumentet ska minst innehålla uppgifter om

1. att explosionssäkerheten har verifierats och kontrollerats enligt 21 §,
2. vilka explosionsrisker som förekommer,
3. vilka områden som har klassificerats och delats in i zoner enligt 15 §,
4. tryckavlastningszoner,
5. vilka skyddsutrustningar och säkerhetsrutiner som måste finnas för att minska explosionsrisken,
6. rutiner för
   1. utfärdande av arbetstillstånd enligt 5 §,
   2. underhållsarbete, och
   3. tillfälliga stopp,
7. vem som är samordningsansvarig och vad som ingår i ansvarsområdet,
8. hur arbetsplatsen, arbetsutrustning, skyddssystem, personlig skyddsutrustning, material, varningsanordningar och utrymningsvägar används och underhålls på säkert sätt, och
9. vilka rutiner som gäller för säker hantering av spill, läckage och brand.

Uppdatering av explosionsskyddsdokument ska göras innan en ändring av utrustning, rutiner, recept, råvaror, organisation sker eller förhållanden i övrigt inträffar som kan påverka risken med explosiv atmosfär.

Kraven i första stycket gäller inte för tillfälliga arbetsplatser och vid underhåll av mobila tekniska anordningar. Om riskbedömningen visar att det behövs, ska det dock finnas skriftliga skyddsinstruktioner och lämpliga avspärrningar.

Den arbetsgivare som inte har upprättat ett explosionsskyddsdokument enligt första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta, är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta, ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Arbetsgivaren ska utreda och skriftligt dokumentera olycksfall och tillbud.

Om ett olycksfall eller ett allvarligt tillbud har inträffat, får arbetet inte återupptas förrän en förnyad riskbedömning visat att det går att utföra arbetet säkert.

Explosionsskyddsdokumentet ska uppdateras efter inträffat olycksfall eller tillbud.

Den arbetsgivare som har återupptagit arbetet utan att ha upprättat en förnyad riskbedömning enligt andra stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta, är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta, ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs.

Den som bara är arbetsgivare i egenskap av uthyrare av arbetstagare är endast skyldig att följa föreskrifterna i detta kapitel när det gäller att se till att de uthyrda arbetstagarna inte påbörjar sitt arbete innan en undersökning och riskbedömning är gjord och nödvändiga riskbegränsande åtgärder har vidtagits.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Den som driver sådan verksamhet omfattas dock inte av bestämmelserna i 16, 17 och 41 §§.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har, utöver vad som definieras i 7 kap. 3 §, följande begrepp dessa betydelser.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 och 8 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare hanterar anestesigaser.

Vid hantering av anestesigaser ska arbetsgivaren se till att följande åtgärder vidtas:

1. Anestesigasutrustningen ska genomgå teknisk översyn och mätning av läckageflöde innan den tas i bruk och därefter årligen. Resultat av mätningar, mätmetod och andra uppgifter av betydelse för resultatet ska dokumenteras skriftligt.
2. Före varje användning ska tätheten hos anestesigasutrustningens andningssystem kontrolleras och vid behov justeras och kontrolleras igen. Resultatet av kontroller och vidtagna åtgärder ska dokumenteras skriftligt.
3. Överskottsutsuget ska vara aktiverat under pågående arbete.
4. Överskottsutsugets kapacitet ska kunna övervakas kontinuerligt.
5. Eventuella fel i överskottsutsugets funktion vid drift ska visas av ett kontrollsystem.

Arbetsgivaren ska se till att man förvarar behållare som innehåller ett vätskeformigt anestesimedel, som är avsett för inhalation i gasform, i ett särskilt avgränsat ventilerat utrymme.

Kravet i första stycket gäller inte obrutna originalförpackningar eller om behållaren är en del i ett slutet system.

Bestämmelserna i 7–13 §§ preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 och 8 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare kan exponeras för bekämpningsmedel.

Bestämmelserna i 7–13 §§ i detta kapitel reglerar också arbete med material och varor som har behandlats med kemiska bekämpningsmedel.

Bestämmelserna i 7–13 §§ i detta kapitel reglerar inte arbete med sådana bekämpningsmedel där Kemikalieinspektionen har föreskrivit om undantag från kravet på godkännande i förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel.

De hanterings- och skyddsinstruktioner som arbetsgivaren ska ta fram enligt 7 kap. 22 § ska alltid vara skriftliga för arbete med

1. bekämpningsmedel som enligt förordningen om bekämpningsmedel hör till klass 1,
2. antifoulingprodukter, och
3. andra bekämpningsmedel, material eller varor som är behandlade med bekämpningsmedel, om arbetet innebär särskilda risker för ohälsa eller olycksfall.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna använder skyddshandskar och övrig personlig skyddsutrustning som behövs, om arbetet med bekämpningsmedel medför risk att få medel på huden. Andningsskydd ska användas, om arbetet medför risk för inandning av en skadlig mängd bekämpningsmedel.

Arbetsgivaren ska se till att det finns tillgång till lämpligt rengöringsmedel och vatten i den utsträckning som behövs, för att tvätta av bekämpningsmedel som kommit på huden.

När bekämpningsmedel sprids i växthus eller andra lokaler på ett sådant sätt att det finns risk för inandning av medlet, ska arbetsgivaren se till att det finns skyltar uppsatta vid alla ingångar till lokalen. På skyltarna ska det finnas uppgifter om att bekämpningsmedel sprids och vilka villkor som gäller för tillträde till lokalen.

Arbetsgivaren ska se till att bekämpningsmedel som enligt föreskrifter från Kemikalieinspektionen försetts med beteckningen SoX bara får spridas under sådana förhållanden att det vid olycksfall går att få hjälp omedelbart.

Arbetsgivaren ska se till att sprutapplicering av en antifoulingprodukt bara får ske inom ett särskilt markerat område. Bara de arbetstagare som deltar i appliceringsarbetet får vistas inom området. Skyltar om detta ska sättas upp väl synliga. Området ska vara så stort att arbetstagare utanför området skyddas mot risker för ohälsa på grund av appliceringsarbetet.

Innan arbete med borttagning av en antifoulingprodukt påbörjas, ska arbetsgivaren så långt som möjligt klarlägga vilka farliga ämnen produkten innehåller. De skyddsåtgärder som behövs med hänsyn till produktens sammansättning ska vidtas. Om det inte går att klarlägga produktens sammansättning, ska åtgärder vidtas som ger tillräckligt skydd mot varje farligt ämne, som rimligen kan förekomma i produkten.

Bestämmelserna i 15–19 §§ preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7–9 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare laddar eller underhåller blybatterier som används för att driva fordon eller mobila maskiner.

Vid laddning och underhåll av blybatterier, ska arbetsgivaren se till att förebygga risk för brand och explosion genom att

1. arbetet bara utförs på en särskild laddningsplats,
2. laddningsplatsen är väl ventilerad med så stor luftväxling att explosiv blandning av vätgas och luft inte uppkommer,
3. öppen eld eller andra tändkällor inte förekommer på laddningsplatsen,
4. utrustning för brandsläckning finns lätt tillgänglig vid laddningsplatsen,
5. förbudsskylten Rökning och öppen eld förbjuden, utformad i enlighet med bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser, är uppsatt på väl synlig plats,
6. laddaren inte är ansluten till strömkällan när den kopplas till eller från blybatteriet,
7. blybatterier lyfts med utrustning som inte kan orsaka kortslutning, och
8. förebygga att statisk elektricitet uppkommer.

Vid laddning av ett blybatteri ska arbetsgivaren se till att man inte gör något annat underhåll av batteriet än automatisk vattenpåfyllning.

Arbetsgivaren ska se till att det finns anordning för ögonspolning och tvättmöjligheter i anslutning till laddningsplatsen.

Arbetsgivaren ska se till att ett blybatteri bara laddas och underhålls av arbetstagare som har kunskap om riskerna.

Även andra arbetstagare får ladda ett blybatteri om

1. fordonet eller maskinen har
   1. inbyggd laddare, eller
   2. ett särskilt anslutningsdon som används för att ansluta batteriet till laddaren, och
2. laddaren har ett överladdningsskydd.

Arbetsgivaren ska se till att det finns instruktioner för laddning och underhåll av blybatteriet vid laddningsplatsen eller på fordonet eller maskinen.

Bestämmelserna i 21–38 §§ preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7 och 8 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare hanterar cytostatika eller andra läkemedel som kan orsaka bestående ohälsa. Bestämmelserna avser följande läkemedel:

1. Cytostatika och cytotoxiska läkemedel, som tillhör eller preliminärt tillhör grupp L01 i ATC-systemet enligt Läkemedelsverket.
2. Andra läkemedel med cytotoxisk effekt.
3. Läkemedel som kan orsaka överkänslighet.
4. Inhalationsläkemedel, utom anestesigaser.

Bestämmelserna i 21–38 §§ reglerar även hantering av material eller kroppsvätskor som är förorenade med cytostatika eller andra läkemedel och som kan orsaka bestående ohälsa.

Arbetsgivaren ska se till att all beredning av läkemedel görs i lokaler som är särskilt avsedda och inredda för ändamålet.

Vid risk för exponering för läkemedel, ska arbetsgivaren se till följande:

1. Personlig skyddsutrustning ska finnas lätt tillgänglig i anslutning till den plats där arbetet utförs och bara användas där.
2. Skyddskläder och skyddshandskar ska användas.
3. Hud eller ögon som kommit i direkt kontakt med läkemedel ska sköljas med stora mängder vatten.
4. Det ska finnas möjlighet till handtvätt i anslutning till den plats där arbetet utförs.
5. Ögonskydd ska rengöras direkt efter avslutat arbete.
6. Andningsskydd ska användas vid filterbyte samt service, underhåll och rengöring av säkerhetsbänk med tillhörande ventilationskanaler, om inte tillräcklig säkerhet kan uppnås på annat sätt.

De hanterings- och skyddsinstruktioner som arbetsgivaren ska ta fram enligt 7 kap. 22 § för hantering av läkemedel ska alltid vara skriftliga. Instruktionerna ska även innehålla information om hur

1. avfall, spill och liknande som innehåller läkemedel omhändertas,
2. städning ska utföras, och
3. filterbyte, service, underhåll och rengöring av säkerhetsbänk med tillhörande ventilationskanaler ska utföras.

Arbetsgivaren ska informera arbetstagarna som kan bli exponerade för läkemedel som är reproduktionsstörande eller kan ha skadlig inverkan på graviditet eller amning om de risker som exponeringen kan innebära.

För gravida och ammande arbetstagare finns särskilda bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:2) om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar i kapitlet om gravida, nyförlösta och ammande.

Arbetsgivaren ska informera arbetstagarna om deras skyldighet att rapportera om de vet, eller misstänker, att den yrkesmässiga exponeringen för läkemedel orsakat ohälsa, olycksfall eller tillbud. Rapporteringen ska ske skriftligt till arbetsgivaren.

Arbetsgivaren ska se till att filterbyte samt service, underhåll och rengöring av säkerhetsbänk med tillhörande ventilationskanaler, bara utförs av de som fått muntlig och skriftlig instruktion om hur riskerna ska undvikas.

Arbetsgivaren ska se till att man omgående placerar läkemedelsavfall i en behållare som är märkt så att det framgår vad den innehåller. Behållaren ska hållas försluten.

Arbetsgivaren ska se till följande:

1. Den som visar tecken på överkänslighet efter inandning av eller hudkontakt med ett läkemedel ska inte bereda denna typ av läkemedel.
2. Personlig skyddsutrustning som använts vid hantering av läkemedel som kan orsaka överkänslighet ska inte användas vid hantering av andra typer av läkemedel.

Vid administreringen av inhalationsläkemedel ska arbetsgivaren se till att man använder följande:

1. Utrustning som hindrar att aerosol eller pulver kommer ut i lokalen. Om sådan utrustning inte kan användas, ska andningsskydd användas.
2. Skyddsrock, skyddshandskar och ögonskydd.

Bestämmelserna i 31–38 §§ reglerar hantering av följande läkemedel med cytotoxisk effekt:

1. Cytostatika och cytotoxiska läkemedel.
2. Andra läkemedel med cytotoxisk effekt.

Bestämmelserna i 31–38 §§ reglerar inte läkemedel med ATC-kod L01, som innehåller monoklonala antikroppar, om riskbedömningen visar att hanteringen inte medför allvarlig hälsorisk genom cytostatisk eller cytotoxisk verkan. Dessa ska då hanteras som läkemedel som kan orsaka överkänslighet, se 28 §.

Arbetsgivaren ska se till att det finns en särskild inredd plats för beredning av läkemedel med cytotoxisk effekt i de lokaler där man bereder läkemedel.

Anordning ska finnas för att vid spill, haveri och liknade hindra spridning av läkemedel med cytotoxisk effekt utanför beredningsplatsen.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna använder en säkerhetsbänk eller ett slutet system vid beredning av läkemedel med cytotoxisk effekt, om inte riskbedömningen visar att samma skyddsnivå kan uppnås på annat sätt.

Arbetsgivaren ska kontrollera att säkerhetsbänken, som används för hantering av läkemedel med cytotoxisk effekt, fungerar så att läkemedel inte sprids utanför den. Säkerhetsbänken ska kontrolleras

1. innan den tas i bruk,
2. årligen, och
3. efter filterbyte.

Resultatet av kontrollerna ska dokumenteras skriftligt.

När en säkerhetsbänk används för hantering av läkemedel med cytotoxisk effekt, ska arbetsgivaren se till följande:

1. Frånluften från bänken ska renas från partiklar genom mikrofiltrering.
2. Bänken ska vara ansluten till en frånluftskanal som är skild från det allmänna ventilationssystemet.
3. Fel i ventilationssystemets funktion ska visas av ett kontrollsystem. Kontrollsystemet ska larma vid för lågt frånluftsflöde.

Innan ett slutet system används för hantering av läkemedel med cytotoxisk effekt, ska arbetsgivaren prova systemet och se till att det är tätt. Resultatet av kontrollerna ska dokumenteras skriftligt.

Arbetsgivaren ska, minst årligen, kontrollera att arbetstagarnas arbetssätt inte medför att läkemedel med cytotoxisk effekt sprids utanför säkerhetsbänken, det slutna systemet eller motsvarande anordning. Resultatet av kontrollerna ska dokumenteras skriftligt.

Arbetsgivaren ska se till att textilier, skyddsutrustning och annan utrustning som förorenats med läkemedel med cytotoxisk effekt omhändertas omedelbart för rengöring eller destruktion. Skriftliga instruktioner för denna hantering ska finnas tillgängliga.

Arbetsgivaren ska se till att beredning och administrering av läkemedel med cytotoxisk effekt bara görs av arbetstagare som genomgått särskild utbildning. Utbildningen ska minst omfatta information om

1. vilka risker arbetet innebär,
2. hur beredning och administrering utförs på ett säkert sätt,
3. vilka skyddsåtgärder som krävs, och
4. hur man tar hand om läkemedelsavfall, läkemedelskontaminerat material och kroppsvätskor.

Bestämmelserna i 40 § preciserar och kompletterar bestämmelser i 7 och 8 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare hanterar färg eller lack.

Arbetsgivaren ska se till att man använder vattenburen färg och lack på tillfälliga arbetsplatser inomhus eller i slutna utrymmen. Om det krävs av tekniska eller kulturhistoriska skäl, får man använda färg och lack som innehåller organiska lösningsmedel.

Bestämmelserna i 42–47 §§ preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7–9 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare hanterar gas med undantag för avgaser och andra gaser som bildas men inte omhändertas och luft under atmosfäriska förhållanden.

I anslutning till platser där gas hanteras ska arbetsgivaren, vid behov, se till att det finns

1. gasmätning,
2. vindriktningsvisare, och
3. möjlighet att utlösa gas- eller brandlarm.

Arbetsgivare som lagrar gas i annan behållare än gasflaska ska göra det på iordningställd plats.

Arbetsgivaren ska se till att utomhuslagring av gas, som är hälsofarlig enligt kriterierna i förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP), sker på ett inhägnat område. Lagringsplatsen ska vara placerad så att gasbehållarna är skyddade från oförutsedda händelser utanför lagringsplatsen.

Arbetsgivaren ska se till att i lokaler där gas hanteras ska ventilationen vara utformad så att syrgaskoncentrationen i luften normalt inte understiger 20 volymprocent. Om syrgaskoncentrationen understiger 18 volymprocent ska andningsapparat användas.

I lokaler där syrgas hanteras ska syrgaskoncentrationen normalt inte överstiga 22 volymprocent.

Vid fyllning eller tömning av kondenserad syrgas ska arbetsgivaren se till att man använder anpassad utrustning som är syretvättad och att det inte finns något brännbart i närheten som kan antändas.

Vid smältsvetsning och termisk skärning ska arbetsgivaren se till att

1. kopplingar för bränngas och syrgas är utformade så att förväxling inte kan ske,
2. tätheten hos slangar och armatur för bränngas och syrgas kontrolleras regelbundet, så att säkerheten bevaras, och
3. utrustning för syrgas hålls fri från olja och fett.

Bestämmelserna i 49–58 §§ preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7–9 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare hanterar material som innehåller mer än 3 viktprocent kvarts.

Bestämmelserna i 49–58 §§ i detta kapitel reglerar inte hantering vid enstaka tillfällen eller arbete där man hanterar jord- eller sandförorenade jordbruksprodukter utomhus.

Arbetsgivaren ska skriftligt dokumentera resultatet av riskbedömningen och vilka åtgärder man har valt. Dokumentationen ska finnas tillgänglig på arbetsplatsen och innehålla uppgifter om

1. vilka arbetsmoment som kan innebära exponering för kvartshaltigt damm,
2. vid vilka källor det kvartshaltiga dammet bildas och sprids från,
3. vilka skyddsåtgärder som har valts för att minska exponeringen,
4. driftsförhållanden,
5. bedömning av exponering i förhållande till det hygieniska gränsvärdet,
6. vilka arbetstagare som ska genomgå medicinska kontroller,
7. vilka personer som deltagit i riskbedömningen, och
8. vilket datum dokumentet skapades och vilken ansvarig person, som har godkänt dokumentet.

Den arbetsgivare som inte kan uppvisa dokumentation enligt första stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta, är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta, ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antalet sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Referensmätningar, för att bedöma lufthalten av respirabelt damm av kvarts eller kristobalit, kan användas istället för yrkeshygieniska mätningar. Om man ska använda referensmätningar som underlag vid riskbedömningen och för valet av åtgärder, ska arbetsgivaren se till att

1. förhållandena är likvärdiga på den egna arbetsplatsen och på den plats där man har genomfört referensmätningarna, och
2. det finns en skriftlig dokumentation tillgänglig på arbetsplatsen, som visar att dessa förhållanden är likvärdiga.

Vid arbete i hytt där det finns risk för att arbetstagare exponeras för kvartshaltigt damm över det hygieniska gränsvärdet ska arbetsgivaren se till att hytten har

1. särskild tillförsel av luft som ska vara så fri från föroreningar som möjligt,
2. övertryck som förhindrar att damm tränger in i hytten, och
3. utrustning som reglerar temperaturen.

Arbetsgivaren ska se till att kvartshaltigt blästermedel inte används vid manuell blästring.

Kravet i första stycket gäller inte om man utför arbetet i ett slutet blästerskåp med utsug eller som våtblästring där vatten tillsätts till blästermedlet.

Arbetsgivaren ska se till att kristobalithaltigt filtermaterial inte används för vattenrening.

Kravet i första stycket gäller inte om man effektivt förhindrar att damm sprids vid dosering av materialet.

Arbetsgivaren ska se till att arbetsplatsen där man hanterar kvartshaltigt material hålls ren från kvartshaltigt damm. Det ska finnas rutiner för regelbunden rengöring. Arbetsgivaren ska utgå från riskbedömningen när dessa rutiner tas fram.

Kraven i första stycket gäller även hytter, personalutrymmen, och andra lokaler som är i direkt anslutning till verksamheten.

Arbetsgivaren ska se till att kontrollera funktion och prestanda hos anordningar som används för att minska arbetstagarnas exponering för kvartshaltigt damm. Kontrollerna ska utföras med högst 6 månaders mellanrum. Kontrollerna ska dokumenteras skriftligt och dokumenten ska finnas tillgängliga på arbetsplatsen.

Kontrollerna ska utföras oftare om förhållandena på arbetsplatsen kräver det.

Den arbetsgivare som bryter mot kraven i första stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor och högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta, är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta, ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antalet sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Arbetsgivaren ska minst 1 gång per år följa upp de åtgärder som har genomförts. Vid uppföljningen ska man bedöma om åtgärderna fått avsedd effekt för alla arbetstagare som berörs av dem.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för respirabelt damm av kvarts eller kristobalit där

1. halten i luften uppgår till minst halva gränsvärdet, och
2. arbetet pågår under mer än 20 timmar per vecka under sammanlagt minst 3 månader per år.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

Innan ett mobilt krossverk, ett mobilt asfaltverk eller en mobil betongstation tas i bruk, ska arbetsgivaren skicka in en anmälan till Arbetsmiljöverket.

Anmälan ska innehålla uppgifter om

1. företagets namn, organisationsnummer och kontaktperson,
2. typ av verksamhet,
3. vilken typ av mobil anläggning som används eller kommer att användas i verksamheten, och
4. var anläggningen är placerad, angivet med adress eller koordinater.

Om någon av uppgifterna enligt punkterna 1–4 ändras, ska arbetsgivaren göra en ny anmälan senast 3 månader efter ändringen.

Den arbetsgivare som använder mobilt krossverk, mobilt asfaltverk eller mobil betongstation i strid med kraven i första, andra och tredje stycket, ska betala en sanktionsavgift om 5 000 kronor.

Bestämmelserna i 60–71 §§ preciserar och kompletterar bestämmelserna i 7–9 kap. och reglerar all verksamhet där arbetstagare hanterar syntetiska oorganiska fibrer eller material som innehåller mer än 5 viktprocent sådana fibrer.

Vid arbete med dammande lösull och vid dammande rivning av material som innehåller syntetiska oorganiska fibrer ska arbetsgivaren förhindra att damm sprids genom att använda dammsugare eller vidta andra åtgärder med motsvarande effekt.

På tillfälliga arbetsplatser ska avskärmning ordnas, om riskbedömningen visar att det behövs.

Arbetsgivaren ska se till att man rengör arbetsutrymmen där man hanterar material som innehåller syntetiska oorganiska fibrer. Rengöringen ska göras direkt efter att arbetet är avslutat. Om arbetet pågår längre tid än en vecka, ska rengöring göras minst en gång per vecka.

Där syntetiska oorganiska fibrer hanteras ska arbetsgivaren se till att rengöring görs med dammsugare i första hand. Frånluft från mobil dammsugare ska renas, så att minst 99,95 procent av det respirabla fiberhaltiga dammet avskiljs.

Vid hantering av syntetiska oorganiska fibrer ska arbetsgivaren se till att ventilationssystemet rengörs, så att anläggningen fungerar som den ska. Ventilationssystemets funktion ska kontrolleras med högst 6 månaders mellanrum.

Arbetsgivaren ska se till att en anordning för att samla upp avfall, spill och material som innehåller syntetiska oorganiska fibrer finns lätt tillgänglig.

Vid starkt dammande arbete med syntetiska oorganiska fibrer ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna använder lämpliga skyddskläder. Om kläderna är starkt förorenade, ska de dammsugas innan de tas av.

Arbetsgivaren ska se till att skyddskläder och annan personlig skyddsutrustning som har använts vid arbete med syntetiska oorganiska fibrer förvaras

1. skilda från privata kläder och arbetskläder, och
2. i särskilt utrymme i omedelbar anslutning till arbetsplatsen.

Arbetsgivaren ska se till att märka arbets- och skyddskläder som är förorenade med syntetiska oorganiska fibrer innan de lämnas till rengöring eller tvätt. Det ska framgå av märkningen vad kläderna är förorenade med.

Bestämmelserna i 69–71 §§ reglerar all hantering av följande särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer:

1. eldfasta keramiska fibrer,
2. specialfibrer, och
3. kristallina fibrer.

Det finns även krav på exponeringsmätningar i 8 kap. 24–27 §§, när det förekommer exponering via inandning av särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer.

Arbetsgivaren ska se till att regelbundet arbete med särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer där damm uppkommer sker i ett särskilt utrymme. Vid ingången till utrymmet ska det finnas en varningsskylt med texten ”Fiberhaltigt damm – farligt vid inandning”.

Arbetsgivaren ska se till att märka teknisk utrustning som innehåller särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer som kan bilda fiberhaltigt damm. Utrustningen ska märkas så att man kan identifiera innehållet och de risker som detta kan medföra.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering i mer än 50 timmar per kalenderår för särskilt farliga syntetiska oorganiska fibrer.

Bestämmelser om sanktionsavgifter för den arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare som inte har ett tjänstbarhetsintyg finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetstagare har arbetsuppgifter som innebär att de kan bli infekterade av smittämnen, eller bli varaktiga bärare av smittämnen, på grund av uppgifternas art eller förhållandena i arbetet.

Bestämmelserna i 4–9 §§ reglerar alla arbeten och all utbildning som omfattas av detta kapitel, inklusive de arbeten och utbildningar där någon av 10–27 §§ är tillämpliga.

Bestämmelserna i 10 § reglerar arbete i laboratorier där man hanterar material som innehåller eller kan innehålla smittämnen eller hanterar djur eller material i rum för försöksdjur som misstänks vara infekterade med smittämnen, men där avsikten inte är att arbeta med smittämnen enligt 16–23 §§.

Bestämmelserna i 11–15 §§ reglerar alla arbetsmoment där det kan förekomma kontakt med kroppsvätskor men där avsikten inte är att arbeta med smittämnen.

Bestämmelserna i 15 § reglerar vård av människor eller djur som är eller misstänks vara smittade med smittämnen i riskklass 3 eller 4.

Bestämmelserna i 16–27 §§ reglerar arbete med smittämnen i laboratorier, rum för försöksdjur och industriella processer.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar även studerande och praktikanter som under utbildning utför uppgifter som innebär att de kan bli infekterade av smittämnen eller bli varaktiga bärare av smittämnen, på grund av uppgifternas art eller de förhållanden som de utförs under.

I 7 kap. finns bestämmelser om allergier och toxiska effekter som orsakas av mögelsporer och kemiska ämnen som frisätts från mikroorganismer.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

När arbetstagarna har arbetsmoment med smittrisk ska arbetsgivaren, i sin undersökning och riskbedömning av arbetsförhållandena, särskilt ta hänsyn till följande:

1. Vilka arbetsmoment som kan innebära smittrisk.
2. Hur smittämnen skulle kunna orsaka infektion.
3. Vilka och hur allvarliga konsekvenser det kan få för den enskilde arbetstagaren att bli utsatt för smittämnen.
4. Under hur lång tid arbetstagarna riskerar att utsättas för smittämnen i arbetet.

När smittämnet är känt, ingår det i riskbedömningen att ta hänsyn till den information som finns tillgänglig om riskklass, enligt förteckningen över klassificerade smittämnen i bilaga 7. Om smittämnet saknas i förteckningen, ska arbetsgivaren klassificera smittämnet enligt definitionerna i 3 §. Om man är tveksam ska man välja den högre riskklassen.

Vid arbete med smittämnen enligt 16–26 §§ ska det stå i riskbedömningen vilken skyddsnivå som arbetet ska bedrivas på.

På arbetsställen där det finns smittrisk ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att undvika att smittämnen sprids och se till att antalet arbetstagare som riskerar att utsättas för smittämnen hålls så lågt som möjligt.

Arbetsgivaren ska se till att den dekontaminering som behövs sker så snart som möjligt med de medel och metoder som är anpassade efter behovet.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna kan tvätta eller desinfektera händerna i arbeten med smittrisk. Arbetsgivare ska också vidta åtgärder så att arbetstagarna inte äter eller dricker i utrymmen med smittrisk.

Om arbetstagarna riskerar att utsättas, eller kan ha utsatts, för smittämnen i arbetet, ska arbetsgivaren vid behov erbjuda vaccination, andra medicinska förebyggande åtgärder, kontroller och uppföljande kontroller.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna får information om fördelar och nackdelar med en vaccination, att vaccin inte alltid ger ett fullständigt skydd mot infektion och att man därför också ska vidta andra åtgärder.

Arbetsgivaren ska dokumentera när exponering för smittämnen i riskklass 3 eller 4 har konstaterats i samband med tillbud, olyckor eller andra oönskade händelser.

Följande uppgifter ska dokumenteras:

1. Namn på de personer som har exponerats.
2. Vilken typ av arbete som utfördes.
3. Vilket eller vilka smittämnen, i riskklass 3 eller 4, som arbetstagaren exponerades för, i den utsträckning kunskap finns.
4. En beskrivning av hur exponeringen skedde.

Uppgifterna ska sparas i 10 år efter den senast kända exponeringen eller i 40 år om exponeringen gäller smittämnen som kan ha långtidseffekter enligt bilaga 7.

Läkare som utför kontroller och uppföljande kontroller enligt 8 § ska få tillgång till dokumentationen om exponeringarna.

Den arbetsgivare som underlåter att dokumentera exponeringen i strid med kravet i första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Arbetsgivaren ska se till att minst skyddsnivå 2, enligt 21 §, tillämpas i laboratorier där man hanterar material som innehåller eller kan innehålla smittämnen, men där arbetet inte omfattar arbete med smittämnen enligt 16–23 §§.

Arbetsgivaren ska se till att minst skyddsnivå 2, enligt 21 §, tillämpas i rum för försöksdjur där man hanterar material eller djur som innehåller eller misstänks innehålla smittämnen, men där arbetet inte omfattar arbete med smittämnen enligt 16–23 §§.

Om riskbedömningen visar att det är nödvändigt, ska arbetsgivaren genomföra ytterligare åtgärder, i enlighet med en högre skyddsnivå enligt 22 och 23 §§.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna, som riskerar att komma i kontakt med kroppsvätskor från människor, får särskild utbildning om de smittrisker som kan förekomma i verksamheten. På samma sätt ska arbetsgivaren för verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård se till att arbetstagarna inom djurens hälso- och sjukvård, som riskerar att komma i kontakt med kroppsvätskor från djur, får särskild utbildning om de smittrisker som kan förekomma i verksamheten.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna får sådan utbildning och information som avses i första stycket innan de börjar sitt arbete, att utbildningen upprepas regelbundet, och att nödvändig information och utbildning uppdateras vid förändrade risker.

Utbildningen ska ta upp hur man ska

1. undvika smittrisker,
2. skydda sig mot stick- och skärskador i arbetet,
3. följa hygienåtgärderna i 12 §,
4. agera för att minska risken för smittöverföring, om en oönskad händelse har inträffat, och
5. rapportera oönskade händelser internt.

Arbetsgivaren ska se till att särskilda hygienåtgärder tillämpas, utöver de i 5–7 §§, inom

1. verksamheter där man kan riskera att komma i kontakt med kroppsvätskor från människor,
2. verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård, och
3. andra verksamheter där man kan riskera att komma i kontakt med kroppsvätskor från djur inom djurens hälso- och sjukvård.

Arbetsgivaren ska se till att de särskilda hygienåtgärderna minst omfattar följande:

1. Händerna ska desinfekteras före rent arbete, efter orent arbete och efter att man har använt skyddshandskar. Om det behövs ska händerna tvättas med tvål och vatten, innan de desinfekteras.
2. Händerna ska vara fria från smycken och liknande när man tvättar och desinfekterar händerna.
3. Använda de tekniska hjälpmedel som behövs för att förebygga smittrisker.
4. Vassa föremål som är avsedda att användas på människor, och som kan komma i kontakt med kroppsvätskor, ska ha en fungerande integrerad skyddsfunktion, om sådana produkter finns tillgängliga på marknaden.
5. Vassa föremål som har använts på människa eller djur ska hanteras på ett säkert sätt, och genast efter användningen läggas i en behållare för skärande och stickande avfall.
6. Skyddshylsan ska aldrig sättas tillbaka på en kanyl eller ett annat vasst föremål som har använts på människa eller djur.
7. Vid arbetsmoment som innebär risk för kontakt med kroppsvätskor ska personlig skyddsutrustning användas, såsom engångsskyddshandskar och visir.
8. Vid arbetsmoment som innebär risk för allvarlig luftburen smitta ska andningsskydd användas.

Arbetsgivaren ska se till att vassa föremål som har varit i kontakt med kroppsvätska från människor, eller från djur inom djurens hälso- och sjukvård, läggs i säkra behållare för skärande och stickande avfall. Detta gäller även för vassa föremål där den integrerade skyddsfunktionen har aktiverats.

Arbetsgivaren ska se till att

1. det finns avfallsbehållare för skärande och stickande avfall,
2. behållarna är säkra mot genombrott av vassa föremål, och
3. behållarna inte återanvänds.

Arbetsgivaren ska se till att avfallsbehållare för skärande och stickande avfall märks med orden ”skärande och stickande avfall”.

Den arbetsgivare som inte uppfyller kraven enligt andra och tredje stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 15 000 kronor, och den högsta avgiften är 150 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 150 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 15 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 271 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Arbetsgivare som har arbetstagare som omfattas av Socialstyrelsens krav på arbetskläder, enligt Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien i vård och omsorg, ska se till att arbetstagarna tar av arbetskläderna när arbetsdagen är slut. Arbetsgivaren ansvarar för att arbetskläder som är använda

1. hålls åtskilda från andra kläder,
2. tvättas i minst 60 °C, och
3. förstörs vid behov.

Vid vård och omvårdnad av människor som är, eller misstänks vara, smittade med smittämnen i riskklass 3 eller 4, ska arbetsgivaren välja och tillämpa de åtgärder som behövs enligt resultatet av riskbedömningen. Detsamma gäller för djur som vårdas på djursjukhus eller klinik och som är, eller misstänks vara, smittade med smittämnen i riskklass 3 eller 4.

Förutom de åtgärder som följer av riskbedömningen ska arbetsgivaren välja och tillämpa följande åtgärder som är relevanta:

1. Arbetsområdet ska vara avskilt från annan verksamhet i samma byggnad.
2. Tillträde ska bara vara tillåtet för behöriga arbetstagare.
3. Frånluften, och vid behov även tilluften, ska filtreras med HEPA-filter eller liknande.
4. Arbetsområdet kan tillslutas helt, för att möjliggöra dekontaminering med en validerad metod.
5. Arbetsområdet ska ha undertryck.
6. Bänkar, arbetsytor och golv ska vara vattentäta och lätta att rengöra, och de ska tåla syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel och liknande.
7. Utrustning ska dekontamineras innan den tas ut från arbetsområdet.
8. Observationsfönster eller motsvarande ska finnas, för att kunna överblicka arbetsområdet.
9. Det ska finnas en effektiv kontroll av skadedjur.
10. Infekterat material, inklusive djur, ska hanteras i en mikrobiologisk säkerhetsbänk, isolator eller motsvarande lämplig inneslutning.
11. Förbränning eller en annan validerad metod ska användas för att avdöda smittämnen i djurkadaver.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna som arbetar med smittämnen får den praktiska och teoretiska utbildning, samt den information som är nödvändig, för att förebygga att de utsätts för smittämnen.

Arbetsgivaren ska se till att

1. arbetstagarna får sådan utbildning och information innan de börjar sitt arbete,
2. utbildningen upprepas regelbundet, och
3. nödvändig information och utbildning uppdateras vid förändrade risker.

Om man använder vassa föremål som är kontaminerade med smittämnen, ska kraven enligt 11 § ingå i utbildningen och informationen.

Utbildningen och informationen ska omfatta åtminstone

1. resultatet av riskbedömningen, inklusive vilka hälsorisker smittämnena kan ge,
2. vilka krav på hygienåtgärder som finns,
3. vilka skyddsåtgärder som ska tillämpas, och
4. hur man ska rapportera tillbud och olyckor internt.

Vid arbete med smittämnen i riskklass 4 ska arbetsgivaren upprätta en åtgärdsplan som anger vad som ska göras om det inträffar en olycka med utsläpp av smittämnen.

En sådan åtgärdsplan ska också upprättas vid arbete med smittämnen i riskklass 3, om ett utsläpp av smittämnena kan orsaka allvarliga infektioner hos människor.

Åtgärdsplanen ska vara skriftlig, och vid behov sättas upp på arbetsstället.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna övar åtgärderna årligen, eller oftare om det behövs.

Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för hur kontaminerat material, utrustning och avfall som inte är dekontaminerat enligt 6 § ska samlas upp, lagras och inaktiveras på ett säkert sätt.

Arbetsgivaren ska se till att avfallsbehållarna för kontaminerat material är säkra och identifierbara.

Om vassa föremål är kontaminerade med smittämnen, ska arbetsgivaren även uppfylla kraven på avfallsbehållare enligt 13 §.

Smittämnen i riskklass 3 och 4 måste avdödas med en validerad metod i anslutning till verksamheten, innan de lämnar arbetsområdet.

Arbetsområdet ska vara utrustat så att avloppsvatten kan dekontamineras om det finns risk att smittämnen i riskklass 3 eller 4 kan komma ut i avloppet.

Om riskbedömningen inte tydligt visar vilken skyddsnivå som behövs, och allvarlig hälsorisk inte kan uteslutas, ska arbetet bedrivas på minst skyddsnivå 3 enligt 22 §.

När arbetskläder och personlig skyddsutrustning ska användas vid arbete med smittämnen, ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna tar av arbetskläderna och den personliga skyddsutrustningen innan de lämnar arbetsområdet.

Arbetsgivaren ska se till att arbetskläderna och den personliga skyddsutrustningen

1. dekontamineras,
2. tvättas i minst 60 °C, eller
3. förstörs vid behov.

Arbetsgivaren ska se till att arbete med smittämnen i riskklass 2 i laboratorier, och i rum för försöksdjur bedrivs med åtgärder på minst skyddsnivå 2 enligt följande:

1. Arbetsområdet ska vara avgränsat från annan verksamhet i samma byggnad.
2. Arbetsområdet ska kunna tillslutas för att möjliggöra dekontaminering med en validerad metod, om inte riskbedömningen visar annat.
3. Bänkar, arbetsytor och golv ska vara vattentäta och lätta att rengöra och de ska tåla syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel och liknande.
4. Smittämnen ska förvaras så att ingen exponeras.
5. Tillträde ska bara vara tillåtet för behöriga arbetstagare.
6. Varningsskylten Biologisk fara ska finnas vid ingången till arbetsområdet. Skylten ska ange riskklass eller skyddsnivå. Bestämmelser om skyltar finns i bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.
7. Det ska finnas en effektiv kontroll av skadedjur.
8. Vid luftburen smitta, och i övrigt om inte riskbedömningen visar annat, ska infekterat material och djur hanteras i en mikrobiologisk säkerhetsbänk, isolator eller motsvarande lämplig inneslutning.
9. Vid behov ska observationsfönster eller motsvarande finnas för att arbetsområdet ska kunna överblickas.
10. Vid arbete med försöksdjur ska förbränning eller en annan validerad metod användas för att avdöda smittämnen i djurkadaver.

Arbetsgivaren ska se till att arbete med smittämnen i riskklass 3 i laboratorier och i rum för försöksdjur bedrivs med åtgärder på minst skyddsnivå 3 enligt följande:

1. Arbetsområdet ska vara avgränsat från annan verksamhet i samma byggnad.
2. Vid luftburen smitta, och i övrigt om inte riskbedömningen visar annat, ska arbetsområdet kunna tillslutas helt för att möjliggöra dekontaminering med en validerad metod.
3. Bänkar, arbetsytor och golv ska vara vattentäta och lätta att rengöra och de ska tåla syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel och liknande.
4. Smittämnen ska förvaras så att ingen exponeras.
5. Tillträde ska bara vara tillåtet för behöriga arbetstagare.
6. Varningsskylten Biologisk fara ska finnas vid ingången till arbetsområdet. Skylten ska ange riskklass eller skyddsnivå. Varningsskylten ska även informera om tillträdesrestriktioner och ange kontaktperson. Bestämmelser om skyltar finns i bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.
7. Det ska finnas en effektiv kontroll av skadedjur.
8. Vid luftburen smitta, och i övrigt om riskbedömningen inte visar annat, ska infekterat material och djur hanteras i en mikrobiologisk säkerhetsbänk, isolator eller motsvarande lämplig inneslutning.
9. Observationsfönster eller motsvarande ska finnas för att arbetsområdet ska kunna överblickas.
10. Vid arbete med smittämnen som sprids genom luften, och i övrigt om inte riskbedömningen visar annat, ska arbetsområdet ha undertryck och tillträdet ska ske via luftsluss.
11. Vid arbete med smittämnen ska frånluften filtreras med HEPA-filter.
12. Ett laboratorium ska innehålla sin egen utrustning, om inte riskbedömningen visar annat.
13. Vid arbete med försöksdjur ska förbränning eller en annan validerad metod användas för att avdöda smittämnen i djurkadaver.
14. Arbetstagarna ska duscha innan de lämnar arbetsområdet, om inte riskbedömningen visar annat.

Arbetsgivaren ska se till att arbete med smittämnen i riskklass 4 i laboratorier och i rum för försöksdjur bedrivs med åtgärder på skyddsnivå 4 enligt följande:

1. Arbetsområdet ska vara helt avgränsat från annan verksamhet i samma byggnad.
2. Arbetsområdet ska kunna tillslutas helt för att möjliggöra dekontaminering med en validerad metod.
3. Bänkar, arbetsytor, golv, väggar och tak ska vara vattentäta och lätta att rengöra och de ska tåla syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel och liknande.
4. Smittämnen ska förvaras så att ingen exponeras.
5. Tillträde ska bara vara tillåtet för behöriga arbetstagare.
6. Varningsskylten Biologisk fara ska finnas vid ingången till arbetsområdet. Skylten ska ange riskklass eller skyddsnivå. Varningsskylten ska även informera om tillträdesrestriktioner och ange kontaktperson. Bestämmelser om skyltar finns i bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.
7. Det ska finnas en effektiv kontroll av skadedjur.
8. Smittämnen och infekterat material och djur ska hanteras i en mikrobiologisk säkerhetsbänk, isolator eller motsvarande lämplig inneslutning.
9. Observationsfönster eller motsvarande ska finnas för att arbetsområdet ska kunna överblickas.
10. Arbetsområdet ska alltid ha undertryck och tillträde ska ske via luftsluss.
11. Både till- och frånluft ska filtreras med HEPA-filter.
12. Ett laboratorium ska innehålla sin egen utrustning.
13. Vid arbete med försöksdjur ska förbränning eller en annan validerad metod användas för att avdöda smittämnen i djurkadaver.
14. Arbetstagarna ska duscha innan de lämnar arbetsområdet, om inte riskbedömningen visar annat.

Arbetsgivaren ska se till att arbete med smittämnen i riskklass 2 i industriella processer bedrivs med åtgärder på minst skyddsnivå 2 enligt följande:

1. Arbetsområdet ska vara avgränsat från annan verksamhet.
2. Arbetsområdet ska kunna tillslutas för att möjliggöra dekontaminering med en validerad metod, om inte riskbedömningen visar annat.
3. Smittämnen ska hanteras i ett slutet system som fysiskt avskiljer processen från den övriga omgivningen inom arbetsområdet.
4. Det ska finnas separat ventilation för att förhindra luftföroreningar, om inte riskbedömningen visar annat.
5. Bänkar, arbetsytor och golv ska vara vattentäta och lätta att rengöra och de ska tåla syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel och liknande.
6. Tillträde ska bara vara tillåtet för arbetstagare som är informerade om riskerna.
7. Varningsskylten Biologisk fara ska finnas vid ingången till arbetsområdet. Skylten ska ange riskklass eller skyddsnivå. Bestämmelser om skyltar finns i bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.
8. Utsläpp från det slutna systemet ska minimeras genom utformningen av tätningar, avluftning och metoder för insamling av prover, tillförsel av material och överföring av levande prover mellan system.
9. Avloppsvatten från processen ska dekontamineras genom validerade metoder, före slutgiltigt utsläpp.
10. Större mängder odlingsvätska ska dekontamineras genom validerade metoder, innan vätskan förs ut från det slutna systemet.
11. Arbetstagarna ska bära arbetskläder och, om det behövs, personlig skyddsutrustning.

Arbetsgivaren ska se till att arbete med smittämnen i riskklass 3 i industriella processer bedrivs med åtgärder på minst skyddsnivå 3 enligt följande:

1. Arbetsområdet ska vara avgränsat från annan verksamhet.
2. Vid luftburen smitta, och i övrigt om inte riskbedömningen visar annat, ska arbetsområdet kunna tillslutas helt för att möjliggöra dekontaminering med en validerad metod.
3. Smittämnen ska hanteras i ett slutet system som fysiskt avskiljer processen från den övriga omgivningen inom arbetsområdet.
4. Det ska finnas separat ventilation för att förhindra luftföroreningar, om inte riskbedömningen visar annat.
5. Bänkar, arbetsytor och golv ska vara vattentäta och lätta att rengöra och de ska tåla syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel och liknande.
6. Tillträde ska bara vara tillåtet för behöriga arbetstagare.
7. Varningsskylten Biologisk fara ska finnas vid ingången till arbetsområdet. Skylten ska ange riskklass eller skyddsnivå. Varningsskylten ska även informera om tillträdesrestriktioner och ange kontaktperson. Bestämmelser om skyltar finns i bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.
8. Utsläpp från det slutna systemet ska förhindras genom utformningen av tätningar, avluftning och metoder för insamling av prover, tillförsel av material och överföring av levande prover mellan system.
9. Avloppsvatten från processen ska dekontamineras genom validerade kemiska eller fysikaliska metoder, före slutgiltigt utsläpp.
10. Större mängder odlingsvätska ska dekontamineras genom validerade kemiska eller fysikaliska metoder, innan vätskan förs ut från det slutna systemet.
11. Arbetstagarna ska bära arbetskläder och personlig skyddsutrustning.
12. Vid arbete med smittämnen som sprids genom luften, och i övrigt om inte riskbedömningen visar annat, ska arbetsområdet ha undertryck och tillträde ska ske genom luftsluss.
13. Frånluft ska filtreras med HEPA-filter och om riskbedömningen visar att det behövs, även tilluft.
14. All vätska från ett slutet system ska kunna samlas i arbetsområdet.
15. Arbetstagarna ska duscha innan de lämnar arbetsområdet, om inte riskbedömningen visar annat.

Arbetsgivaren ska se till att arbete med smittämnen i riskklass 4 i industriella processer bedrivs med åtgärder på skyddsnivå 4 enligt följande:

1. Arbetsområdet ska vara helt avgränsat från annan verksamhet.
2. Arbetsområdet ska kunna tillslutas helt för att möjliggöra dekontaminering med en validerad metod.
3. Smittämnen ska hanteras i ett slutet system som fysiskt avskiljer processen från omgivningen.
4. Det ska finnas separat ventilation för att förhindra luftföroreningar.
5. Bänkar, arbetsytor, golv och väggar ska vara vattentäta och lätta att rengöra och de ska tåla syror, alkalier, lösningsmedel, desinfektionsmedel och liknande.
6. Tillträde ska bara vara tillåtet för behöriga arbetstagare.
7. Varningsskylten Biologisk fara ska finnas vid ingången till arbetsområdet. Skylten ska ange riskklass eller skyddsnivå. Varningsskylten ska även informera om tillträdesrestriktioner och ange kontaktperson. Bestämmelser om skyltar finns i bilaga 3 till Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser.
8. Utsläpp från det slutna systemet ska förhindras genom utformningen av tätningar, avluftning och metoder för insamling av prover, tillförsel av material och överföring av levande prover mellan system.
9. Avloppsvatten från processen ska dekontamineras genom validerade kemiska eller fysikaliska metoder, före slutgiltigt utsläpp.
10. Större mängder odlingsvätska ska dekontamineras genom validerade kemiska eller fysikaliska metoder, innan vätskan förs ut från det slutna systemet.
11. Arbetstagarna ska byta om till arbetskläder och personlig skyddsutrustning innan tillträde till arbetsområdet.
12. Arbetsområdet ska alltid ha undertryck och tillträde ska ske genom luftsluss.
13. Både till- och frånluft ska filtreras med HEPA-filter.
14. All vätska från ett slutet system ska kunna samlas i arbetsområdet.
15. Arbetstagarna ska duscha innan de lämnar arbetsområdet.

Första gången arbetsgivaren avser att arbeta med, eller förvara, koncentrerade smittämnen i riskklass 2, 3 eller 4 ska arbetsgivaren anmäla verksamheten till Arbetsmiljöverket, senast 30 dagar innan arbetet påbörjas. Även när en sådan verksamhet ska flyttas till en annan adress, ska arbetsgivaren anmäla det senast 30 dagar före flytt.

Anmälan behövs inte för verksamheter där arbetet med smittämnen enbart omfattar primär odling eller koncentrering direkt ur ett prov från människa eller djur, utan ytterligare odling.

Anmälan behövs inte för verksamheter som omfattar arbete med genetiskt modifierade smittämnen där verksamheten är anmäld eller har tillstånd enligt bestämmelserna i förordning (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer och Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:13) om risker vid vissa typer av arbeten i kapitlet om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.

I anmälan ska följande uppgifter lämnas:

1. Arbetsgivarens namn*, adress* och organisationsnummer**.
2. Besöksadressen till arbetsstället där arbetet med smittämnen ska bedrivas**.
3. Namn och kontaktuppgifter för den som är kontaktperson* vid anmälan.
4. Namn, kontaktuppgifter, befattning och kunskaper för den person som har det övergripande ledningsansvaret för verksamheten där arbetet med smittämnen ska ske*.
5. Namn, kontaktuppgifter, befattning och kunskaper för den person som har direkt ledningsansvar för arbetstagarna om det är någon annan än den som har det övergripande ledningsansvaret*.
6. Verksamhetens inriktning: laboratorieverksamhet, försöksdjur med smittämnen, förvaring av koncentrerade smittämnen, industriell process eller annat (beskriv vad)**.
7. Namn och riskklass för de smittämnen som hanteras*. En förteckning finns i bilaga 7.
8. En kortfattad sammanfattning av de risker som har identifierats vid riskbedömningen enligt 4 §*.
9. Vilken skyddsnivå som är nödvändig enligt resultatet av riskbedömningen**.
10. Eventuella åtgärder som tillämpas, utöver de obligatoriska åtgärderna enligt 21–26 §§*.
11. Översiktlig beskrivning av vilka övriga förebyggande åtgärder som planeras*.

Vid en ändring i någon av de uppgifter i fjärde stycket som är markerade med en asterisk (*) ska arbetsgivaren senast inom 30 dagar anmäla ändringen eller ändringarna till Arbetsmiljöverket.

Vid en ändring i någon av de uppgifter i fjärde stycket som är markerade med två asterisker (**) måste arbetsgivaren göra en ny anmälan om arbete med smittämnen enligt första och fjärde stycket.

Den arbetsgivare som underlåter att anmäla arbete med smittämnen i strid med kravet i första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 5 000 kronor och högsta avgiften är 50 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 50 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 5 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) × 90 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Bestämmelserna i detta kapitel reglerar all verksamhet där arbetstagare utsätts för exponering för artificiell optisk strålning, som kan utgöra säkerhetsrisker eller hälsorisker för arbetstagares ögon och hud.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel. Den som driver sådan verksamhet omfattas dock inte av bestämmelserna i 10 §.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

Vid undersökning och riskbedömning av exponering för artificiell optisk strålning ska arbetsgivaren särskilt uppmärksamma

1. nivå, våglängdsområde och hur lång tid arbetstagarna exponeras för artificiell optisk strålning,
2. de gränsvärden för exponering som avses i 5 §,
3. information från tillverkarna av optiska strålkällor och därmed sammanhängande arbetsutrustning,
4. inverkan på hälsa och säkerhet för de arbetstagare som kan vara särskilt känsliga för artificiell optisk strålning,
5. inverkan på arbetstagarnas hälsa och säkerhet som följd av växelverkan på arbetsplatsen mellan artificiell optisk strålning och kemiska ämnen som påverkar strålningskänsligheten,
6. eventuella indirekta effekter, som tillfällig bländning, explosion eller eld,
7. förekomst av ersättningsutrustning som konstruerats för att minska exponeringen för artificiell optisk strålning,
8. betydelsefull information från hälsoundersökningar,
9. exponering för artificiell optisk strålning från flera källor,
10. laserutrustningar med en klassificering definierad i enlighet med tillämplig IEC-standard, och
11. artificiella källor som kan orsaka skador liknande dem som orsakas av laserstrålning av klass 3B eller 4, eller motsvarande tillämpliga klassificeringar.

Arbetsgivaren ska även kartlägga de indirekta arbetsmiljörisker som kan uppkomma med anledning av laseranvändning. Denna riskbedömning ska särskilt uppmärksamma risken för

1. gasbildning,
2. rökbildning,
3. explosion, och
4. brand.

Exponeringen för artificiell optisk strålning får inte överskrida något av de gränsvärden som anges i bilagorna 8 och 9.

Om detta ändå sker ska arbetsgivaren

1. vidta omedelbara åtgärder för att minska exponeringen så att den ligger under gränsvärdena,
2. utreda orsakerna till att gränsvärdena överskridits, och
3. vidta åtgärder så att gränsvärdena inte överskrids i fortsättningen.

Arbetsgivaren ska bedöma den sammanlagda exponeringen för artificiell optisk strålning som arbetstagarna kan komma att utsättas för.

Om det finns risk för att arbetstagarna kan komma att utsättas för exponering av artificiell optisk strålning som överskrider de gränsvärden som avses i 5 §, ska arbetsgivaren mäta eller beräkna dessa nivåer. Arbetsgivaren ska då tillämpa följande standarder eller andra standarder eller rekommendationer som harmoniserar med dessa:

1. International Electrotechnical Commission; Internationella elektriska kommitténs (IEC) standarder för laserstrålning,
2. International Commission on Illumination – internationellt organ för standardisering inom belysningsområdet (CIE), och
3. European Committee for Standardization; Europeiska standardiseringskommitténs (CEN) standarder och rekommendationer för icke-koherent strålning.

När det gäller exponering som inte omfattas av dessa standarder och rekommendationer ska mätning och beräkning genomföras i enlighet med tillgängliga vetenskapligt grundade riktlinjer.

Beräkningarna av exponeringen för artificiell optisk strålning får baseras på uppgifter som tillverkarna av utrustningen har lämnat. Detta förutsätter att utrustningen uppfyller kraven i EU-direktiv eller standarder som harmoniserar med dessa.

Arbetsgivarens bedömning av exponeringen enligt 6 § ska planeras i samråd med berörda arbetstagare och genomföras med lämpliga intervall.

Resultatet av bedömningen, inbegripet resultatet av mätningar och beräkningar av exponeringsnivån, ska dokumenteras.

Arbetsgivaren ska genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att exponeringen inte ska överskrida gränsvärdena.

Risker som härrör från exponering för artificiell optisk strålning ska undanröjas eller reduceras till ett minimum. Detta med hänsyn tagen till den tekniska utvecklingen och möjligheten att minska en risk redan vid strålningskällan.

Om riskbedömningen visar att gränsvärdena för exponeringen kan komma att överskridas ska arbetsgivaren utarbeta en handlingsplan som innehåller tekniska eller organisatoriska åtgärder som förhindrar att exponeringen överskrider gränsvärdena.

När handlingsplanen utarbetas ska arbetsgivaren särskilt beakta

1. alternativa arbetsmetoder som minskar risker förenade med artificiell optisk strålning,
2. val av utrustning som minskar den artificiella optiska strålningen, med hänsyn tagen till det arbete som ska utföras,
3. tekniska åtgärder, som gör att den artificiella optiska strålningen kan minskas, inbegripet spärranordningar, avskärmning eller liknande åtgärder,
4. lämpliga program för underhåll av arbetsutrustning, arbetsplatser och arbetsställen,
5. utformning och planering av arbetsplatser och arbetsställen,
6. begränsning av den tid som exponeringen pågår och av exponeringens nivå,
7. tillgång till effektiv personlig skyddsutrustning,
8. instruktioner från tillverkaren av utrustningen, och
9. behoven hos de arbetstagare som tillhör särskilt känsliga riskgrupper.

Om riskbedömningen visar att det behövs ska arbetsgivaren sätta upp lämpliga skyltar för att markera de områden där exponeringen för artificiell optisk strålning kan komma att överskrida gränsvärdena. Tillträdet till dessa områden ska begränsas där detta är tekniskt möjligt.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna som utsätts för risker på grund av artificiell optisk strålning på arbetsplatsen, och skyddsombud, har all nödvändig information och utbildning som behövs med anledning av resultatet av riskbedömningen i 4 §.

Informationen ska särskilt fokusera på

1. åtgärder som vidtas för att följa dessa föreskrifter,
2. gränsvärden för exponering och därmed sammanhängande potentiella risker,
3. resultaten av de bedömningar, mätningar eller beräkningar av exponeringsnivåerna för artificiell optisk strålning som har gjorts i enlighet med 6 §, med en förklaring av deras innebörd och de potentiella risker de påvisar,
4. möjligheterna att upptäcka exponeringens skadliga inverkan på hälsan och hur sådan ska rapporteras,
5. under vilka omständigheter som arbetstagarna har rätt till hälsokontroller,
6. säkra arbetsrutiner för att minimera riskerna i samband med exponering, och
7. korrekt användning av lämplig personlig skyddsutrustning.

Arbetsgivaren ska erbjuda arbetstagarna läkarundersökning om

1. exponeringen för artificiell optisk strålning överskrider gränsvärdena som avses i 5 §, eller
2. det vid en hälsoundersökning visat sig att en arbetstagare drabbats av en sjukdom eller skadlig inverkan på hälsan som en läkare eller annan sakkunnig inom företagshälsovården eller inom den övriga sjukvården anser beror på exponering för artificiell optisk strålning på arbetsplatsen.

Arbetsgivaren ansvarar för att den som utför läkarundersökningen får tillgång till de resultat i riskbedömningen enligt 4 § som kan vara av betydelse för undersökningen.

Arbetsgivaren ska ta del av läkarens bedömning vad gäller tecken på skador genom exponering för artificiell optisk strålning, så länge sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar detta.

Om en arbetstagare har utsatts för exponering över gränsvärdena eller om denna har tecken på skador på grund av artificiell optisk strålning ska arbetsgivaren

1. revidera riskbedömningen,
2. revidera de åtgärder som vidtagits för att eliminera eller minska riskerna och i samband med detta vid behov anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån, och
3. erbjuda medicinsk undersökning av övriga arbetstagare som exponerats på liknande sätt.

Arbetsgivaren ska, om lasrar används i verksamheten, se till att lasrarnas märkning och varningstexter är korrekta samt att skyddsutrustning finns att tillgå. Arbetsgivaren ska även informera arbetstagarna och kontrollera att de förstår

1. vilken laserklass lasern tillhör,
2. vilka risker som är förenade med detta arbete, och
3. vilka säkerhetsåtgärder som behövs.

På arbetsplatser där laserklass 3B och 4 används ska arbetsgivaren utse en särskild person som ska övervaka lasersäkerheten på arbetsplatsen. Denna person ska vara väl förtrogen med det sätt på vilket laserutrustningen används, risker förknippade med dess användning och tillämpliga föreskrifter.

På arbetsplatser där laserklass 3B och 4 används ska arbetsgivaren bestämma riskområdet med hänsyn till reflexioner och användning av strålningssamlande optik. Riskområdet ska märkas ut med varningsskyltar.

Riskområdet får bara beträdas av dem som behöver vara där för att arbeta med eller underhålla lasern, eller för att assistera vid laserarbetet. Riskområdet ska i första hand vara avspärrat och i andra hand, om avspärrning av praktiska skäl inte är lämpligt, vara övervakat.

På arbetsplatser där laserklass 3B och 4 används ska arbetsgivaren se till att laserstrålens bana är inkapslad eller avskärmad. Inomhus ska strålbanan avslutas med ett strålstopp. Detta gäller dock inte för laser i medicinska tillämpningar.

Den arbetsgivare som bryter mot något eller några av kraven i första stycket ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antalet sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

På arbetsplatser där laserklass 3B och 4 används ska arbetsgivaren se till att laserskyddsglasögon används om det finns risk för att ett oskyddat öga exponeras för laserstrålen. Glasögonen ska ha så hög optisk dämpning, vid de våglängder av laserstrålning som används vid det aktuella tillfället, att denna risk elimineras.

Den arbetsgivare som låter en eller flera personer arbeta utan laserskyddsglasögon, trots att sådana ska användas enligt första stycket, ska betala en sanktionsavgift. I antalet sysselsatta inräknas personer på verksamhetens samtliga arbetsställen. Det är antalet sysselsatta dagen för överträdelsen som ska utgöra underlag för beräkning av avgiften.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än 500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:

Avgift = 40 000 kronor + (antalet sysselsatta – 1) × 721 kronor.

Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.

Bestämmelserna i detta kapitel, med undantag enligt 2 §, reglerar all verksamhet där arbetstagare utför arbete som medför exponering för och förekomst av elektromagnetiska fält.

Försvarsmakten får tillämpa likvärdiga eller mer specifika skyddssystem för arbetstagare som arbetar vid operativa militära anläggningar eller deltar i militär verksamhet, inklusive gemensamma internationella militära övningar, förutsatt att hälsoeffekter och säkerhetsrisker förebyggs.

Bestämmelserna i detta kapitel omfattar alla kända direkta biofysiska effekter och indirekta effekter som orsakas av elektromagnetiska fält.

Bestämmelserna i detta kapitel omfattar inte eventuella långsiktiga effekter av exponering för elektromagnetiska fält eller de risker som uppstår vid beröring av spänningssatta ledare.

Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna i detta kapitel följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Av 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, omfattas av bestämmelserna om såväl arbetsgivare som arbetstagare i detta kapitel.

Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna i detta kapitel under vissa omständigheter kan medföra skyldigheter även för andra än arbetsgivare.

I detta kapitel har följande begrepp dessa betydelser.

Arbetsgivaren ska bedöma alla de risker för arbetstagarna, både direkta och indirekta, som uppstår på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen. Om det är nödvändigt ska arbetsgivaren mäta eller beräkna nivåerna på de elektromagnetiska fält som arbetstagarna exponeras för.

Vid genomförande av riskbedömningen ska arbetsgivaren särskilt vara uppmärksam på

1. gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter och insatsnivåer som anges i bilagorna 11–18,
2. exponeringens frekvens, nivå, varaktighet och typ, inklusive fördelning över arbetstagarens kropp och på arbetsplatsen,
3. alla direkta biofysiska effekter,
4. alla indirekta effekter,
5. alla effekter på hälsa och säkerhet för arbetstagarna som är särskilt utsatta, i synnerhet arbetstagare som har aktiva eller passiva medicinska enheter inopererade i kroppen, såsom pacemakrar, bär medicinska enheter på kroppen, såsom insulinpumpar, eller är gravida,
6. ersättningsutrustning som är avsedd att minska exponeringsnivån för elektromagnetiska fält,
7. adekvat information från de hälsokontroller som avses i 30 §,
8. information från tillverkaren av utrustning,
9. annan relevant hälso- och säkerhetsrelaterad information,
10. flera exponeringskällor, och
11. samtidig exponering för fält med multipla frekvenser.

Fysikaliska storheter som ska användas för att beskriva exponering för elektromagnetiska fält anges i bilaga 10. Gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter samt insatsnivåer anges i bilagorna 11–18.

De gränsvärden för exponering som fastställs i bilagorna 11, 13 och 16 omfattar bara vetenskapligt vedertagna samband mellan kortsiktiga direkta biofysiska effekter och exponering för elektromagnetiska fält.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarnas exponering för elektromagnetiska fält inte överskrider de gränsvärden som anges i bilagorna 11, 13 och 16.

Arbetsgivaren ska bedöma exponeringen genom att använda de metoder som anges i 14–16 §§.

Om arbetstagarna exponeras för elektromagnetiska fält som överskrider något av gränsvärdena i bilagorna 11, 13 och 16 ska arbetsgivaren omedelbart vidta åtgärder enligt 27 §.

Arbetsgivaren ska anses efterleva gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter om arbetsgivaren har visat att de relevanta insatsnivåerna, som anges i bilagorna 12, 14, 15, 17 och 18, inte överskrids.

Om exponeringen överskrider de relevanta insatsnivåerna ska arbetsgivaren vidta åtgärder enligt 21 §, om inte den bedömning som genomförts enligt 14–16 §§ visar att de relevanta gränsvärdena för exponering inte överskrids och att säkerhetsrisker kan uteslutas.

Trots vad som anges i 11 §, får exponeringen överskrida följande nivåer:

1. Låga insatsnivåer för elektriska fält (bilaga 14 tabell 27) om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids, eller
   1. gränsvärden för hälsoeffekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids,
   2. alltför kraftig gnisturladdning och kontaktström (bilaga 18 tabell 31) förebyggs genom särskilda skyddsåtgärder enligt 25 §, och
   3. arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.
2. Låga insatsnivåer för magnetiska fält (bilaga 15 tabell 28), om detta är motiverat av praxis eller processen, inbegripet i huvud och bål, under skiftet, förutsatt att gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids, eller
   1. gränsvärden för sensoriska effekter endast tillfälligt överskrids,
   2. gränsvärden för hälsoeffekter (bilaga 13 tabell 26) inte överskrids,
   3. åtgärder vidtas i enlighet med 28 § om det förekommer övergående symtom enligt 28 § 1, och
   4. arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.

Trots vad som anges i 10–12 §§ får exponeringen överskrida följande gränsvärden:

1. Gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 11 tabell 24) under skiftet, om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att
   1. överskridandet bara är tillfälligt,
   2. gränsvärden för hälsoeffekter (bilaga 11 tabell 24) inte överskrids,
   3. särskilda skyddsåtgärder har vidtagits i enlighet med 26 §,
   4. åtgärder vidtas i enlighet med 28 §, om det förekommer övergående symtom enligt 28 § 2, och
   5. arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.
2. Gränsvärden för sensoriska effekter (bilaga 13 tabell 26 och bilaga 16 tabell 29) under skiftet, om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att
   1. överskridandet bara är tillfälligt,
   2. gränsvärden för hälsoeffekter inte överskrids (bilaga 13 tabell 26 och bilaga 16 tabell 29),
   3. åtgärder vidtas i enlighet med 28 §, om det förekommer övergående symtom enligt 28 § 1, och
   4. arbetstagarna har fått information med avseende på de situationer som avses i 29 § 6.

Vid undersökning och bedömning enligt 7 § av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen ska arbetsgivaren beakta Europeiska kommissionens vägledningar och andra relevanta normer, riktlinjer och exponeringsdatabaser.

Arbetsgivaren har rätt att beakta exponeringsnivåer och andra säkerhetsrelaterade uppgifter, inklusive en riskbedömning, som tillverkaren eller distributören tillhandahåller för utrustningen i enlighet med gällande unionsrätt om dessa är tillämpliga med avseende på exponeringsförhållandena på arbetsplatsen eller installationsplatsen.

Om efterlevnaden av gränsvärden för exponering inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, på grundval av tillgänglig information enligt 14 §, ska arbetsgivaren bedöma exponeringen genom mätningar eller beräkningar.

I sådana fall ska arbetsgivaren vid bedömningen beakta osäkerheten vid dessa mätningar eller beräkningar, såsom numeriska fel, källmodellering, fantomgeometri samt vävnaders och materials elektriska egenskaper som fastställts i enlighet med relevant god praxis.

Arbetsgivaren ska se till att de bedömningar, mätningar och beräkningar som avses i 7, 14 och 15 §§ planeras och genomförs i lämpliga intervall av behöriga instanser eller personer, med beaktande av Europeiska kommissionens vägledning.

En bedömning av exponeringen behöver inte genomföras på arbetsplatser som är öppna för allmänheten. Detta gäller förutsatt att

1. en utvärdering redan har gjorts i enlighet med bestämmelserna om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält,
2. de begränsningar som specificeras i dessa bestämmelser beträffande arbetstagarna respekteras, och
3. hälso- och säkerhetsrisker utesluts.

När utrustning som är avsedd för användning av allmänheten används på det sätt som avses, och som är förenlig med unionsrätten på produktområdet där det fastställs striktare säkerhetsnivåer än de som anges i dessa föreskrifter och ingen annan utrustning används, ska villkoren i 17 § anses vara uppfyllda.

Om arbetsgivaren anser att riskerna med avseende på elektromagnetiska fält är av sådan art och omfattning att en ytterligare detaljerad riskbedömning är onödig, får arbetsgivaren dokumentera skälen skriftligt i riskbedömningen.

Riskbedömningen ska uppdateras regelbundet, särskilt om viktiga förändringar har ägt rum som kan göra den inaktuell eller om resultatet av de hälsokontroller som avses i 30 § visar att det är nödvändigt.

Arbetsgivaren ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att risker som uppstår på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen elimineras eller minskas till ett minimum under beaktande av tekniska framsteg och möjligheten att kontrollera produktionen av elektromagnetiska fält vid källan.

När de relevanta insatsnivåerna i bilagorna 12, 14, 15, 17 och 18 överskrids ska arbetsgivaren på grundval av riskbedömningen enligt 7 och 8 §§ utarbeta och genomföra en handlingsplan som innehåller tekniska och organisatoriska åtgärder för att förebygga exponering som överskrider gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter.

Om riskbedömningen enligt 7 och 8 §§, visar att de relevanta gränsvärdena för exponering inte överskrids och att säkerhetsrisker kan uteslutas, behöver arbetsgivaren inte utarbeta och genomföra handlingsplanen enligt ovan.

Vid utarbetandet och genomförandet av handlingsplanen ska särskilt beaktas

1. alternativa arbetsmetoder som ger mindre exponering för elektromagnetiska fält,
2. val av utrustning som ger upphov till mindre intensiva elektromagnetiska fält, dock med hänsyn till det arbete som ska utföras,
3. tekniska åtgärder för att minska emissionen för elektromagnetiska fält, inbegripet användning av spärranordningar, avskärmning eller liknande hälsoskyddsmekanismer när så krävs,
4. lämpliga avgränsnings- och tillträdesåtgärder, såsom signaler, märkningar, markeringar i golvet och barriärer, för att begränsa eller kontrollera tillträde,
5. vid exponering för elektriska fält, åtgärder och förfaranden för att hantera gnisturladdningar och kontaktströmmar med hjälp av tekniska metoder och utbildning av arbetstagarna,
6. lämpliga program för underhåll av arbetsutrustning, arbetsplatser och system för arbetsställen,
7. utformning och planering av arbetsplatser och arbetsställen,
8. begränsning av exponeringens varaktighet och intensitet, och
9. tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning.

På grundval av den riskbedömning som avses i 7, 14 och 15 §§ ska arbetsgivaren utarbeta och genomföra en handlingsplan som ska innehålla tekniska och organisatoriska åtgärder för att förebygga alla kända risker för arbetstagare som är särskilt utsatta, och alla risker som förorsakas av de indirekta effekter som avses i 7, 14 och 15 §§.

Utöver att tillhandahålla den information som anges enligt 29 §, ska arbetsgivaren anpassa de åtgärder som avses i dessa föreskrifter till behoven hos arbetstagare som är särskilt utsatta samt, i förekommande fall, till individuella riskbedömningar.

Detta gäller särskilt beträffande arbetstagare som har uppgivit att de har aktiva eller passiva medicinska enheter inopererade i kroppen, såsom pacemakrar, eller har medicinska enheter som bärs på kroppen, såsom insulinpumpar, eller beträffande gravida arbetstagare som har uppgivit för arbetsgivaren att de är gravida.

Med utgångspunkt i den riskbedömning som avses i 7, 14 och 15 §§ ska arbetsgivaren se till att de arbetsplatser där arbetstagarna kan komma att utsättas för elektromagnetiska fält som överskrider insatsnivåerna markeras med lämpliga skyltar, se Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:12) om utformning av arbetsplatser, bilaga 3. De berörda områdena ska märkas och tillträde till dem begränsas på lämpligt sätt.

Om tillträde till dessa områden av andra skäl är begränsat på lämpligt sätt och arbetstagarna har underrättats om riskerna som uppstår på grund av elektromagnetiska fält, ska ingen särskild skyltning eller begränsning av tillträdet krävas.

När 12 § är tillämplig ska arbetsgivaren se till att särskilda skyddsåtgärder vidtas, såsom utbildning av arbetstagarna enligt 29 § och användning av tekniska metoder och personligt skydd, till exempel jordning av arbetsobjekt, förbindning av arbetstagare och arbetsobjekt (potentialutjämning) och, om lämpligt, användning av isolerande skor, handskar och skyddskläder.

När 13 § är tillämplig ska arbetsgivaren se till att särskilda skyddsåtgärder, såsom styrning av rörelser, vidtas.

Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna inte utsätts för exponering som överskrider gränsvärden för hälsoeffekter och gränsvärden för sensoriska effekter, såvida inte villkoren enligt 12, 13 eller 31 §§ är uppfyllda.

Om gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter har överskridits, trots de åtgärder som arbetsgivaren har vidtagit för att tillämpa bestämmelserna i detta kapitel, ska arbetsgivaren omedelbart vidta ytterligare åtgärder så att exponeringen inte överskrider dessa gränsvärden.

Arbetsgivaren ska fastställa och dokumentera orsakerna till att gränsvärden för hälsoeffekter och sensoriska effekter har överskridits och anpassa skyddsåtgärder och förebyggande åtgärder för att undvika att detta upprepas.

När 12 och 13 §§ är tillämpliga och om arbetstagaren har rapporterat övergående symtom, ska arbetsgivaren vid behov uppdatera riskbedömningen och de förebyggande åtgärderna. Övergående symtom kan inbegripa

1. sensoriska förnimmelser och effekter på hur det centrala nervsystemet i huvudet fungerar, som framkallas av tidsvarierande magnetiska fält, och
2. effekter som framkallas av statiska magnetfält, såsom svindel och illamående.

Arbetsgivaren ska se till att de arbetstagare som sannolikt kan komma att utsättas för risker på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen, eller skyddsombud, får ta del av all nödvändig information och utbildning om resultatet av den riskbedömning som föreskrivs i 7, 14 och 15 §§. Detta gäller särskilt

1. åtgärder som vidtas för att tillämpa dessa föreskrifter,
2. värdena och principerna om gränsvärden för exponering och insatsnivåer, de därmed sammanhängande eventuella riskerna och de förebyggande åtgärder som vidtas,
3. eventuella indirekta effekter av exponeringen,
4. resultaten av bedömningen, mätningen eller beräkningarna av exponeringsnivåerna för elektromagnetiska fält som genomförs i enlighet med 7, 14 och 15 §§,
5. hur exponeringens negativa hälsoeffekter upptäcks och hur de ska rapporteras,
6. eventuella övergående symtom och sinnesförnimmelser som är förknippade med effekter på det centrala eller perifera nervsystemet,
7. under vilka omständigheter som arbetstagarna har rätt till hälsoundersökning,
8. säkra arbetsrutiner för att minimera riskerna i samband med exponering, och
9. arbetstagare som är särskilt utsatta, som avses i 8 § 5, 22 och 23 §§.

I syfte att förebygga och tidigt diagnostisera eventuella negativa hälsoeffekter orsakade av exponering för elektromagnetiska fält, ska arbetsgivaren se till att lämpliga hälsoundersökningar genomförs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Om en oönskad eller oväntad hälsoeffekt rapporteras av en arbetstagare, och under alla omständigheter om exponering som överskrider gränsvärden för exponering upptäcks, ska arbetsgivaren se till att den eller de berörda arbetstagarna genomgår en hälsoundersökning i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Genom undantag från 9–13 §§, men utan att det påverkar tillämpningen av 20 §, får exponeringen överskrida gränsvärden om den sker i samband med installation, testning, användning, utveckling och underhåll av eller forskning om utrustning för magnetisk resonanstomografi (MRT) för patienter inom hälsovården, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

1. Den riskbedömning som har genomförts i enlighet med 7, 14 och 15 §§ har visat att gränsvärden för exponering har överskridits.
2. Alla tekniska eller organisatoriska åtgärder har tillämpats med hänsyn till den aktuella tekniska utvecklingsnivån.
3. Överskridandet av gränsvärdena för exponering sker under vederbörligen motiverade omständigheter.
4. Särdragen hos arbetsplatsen, arbetsutrustningen eller arbetspraxis har beaktats.
5. Arbetsgivaren visar att arbetstagarna fortfarande är skyddade mot hälsoeffekter och säkerhetsrisker, bland annat genom att se till att den bruksanvisning som tillverkaren tillhandahåller följs.