AFS 1997:7 11 §

Vid beslut om åtgärder ska arbetsgivaren utgå från riskbedömning eller mätning enligt 8–11 §§. Arbetsgivaren ska planera arbetet och vidta åtgärder enligt 12 §, så att exponeringen för kemiska riskkällor blir så låg som möjligt under hela arbetsprocessen. Åtgärderna ska väljas i följande prioritetsordning:

1. Eliminera risken.
2. Byta till en annan kemisk riskkälla eller metod som medför mindre risk.
3. Minimera exponeringen genom att använda ett slutet system eller liknande.
4. Begränsa risken genom att välja de arbetsmetoder, processer eller tekniska anordningar som ger så låg exponering som möjligt.
5. Använda processventilation eller andra tekniska skyddsåtgärder så nära källan som möjligt, för att begränsa spridningen.
6. Organisera arbetet så att det utförs vid sådan tid och plats, att bara den personal som behövs för arbetet är närvarande.
7. Använda personlig skyddsutrustning.

Mängden av varje kemisk riskkälla ska begränsas till vad som behövs vid det enskilda arbetsmomentet, om risken för ohälsa eller olycksfall kan minskas genom denna åtgärd.

Arbetsgivaren ska, innan personlig skyddsutrustning väljs, bedöma om den uppfyller bestämmelserna i 5, 8 och 10 §§. Bedömningen ska utgå från arbetsgivarens riskbedömning och omfatta följande:

1. En analys och värdering av de risker, som inte kan åtgärdas på något annat sätt, än genom användning av personlig skyddsutrustning.
2. Identifiering av de egenskaper som den personliga skyddsutrustningen ska ha, för att skydda mot de risker, som inte kan åtgärdas på annat sätt enligt punkt 1. Arbetsgivaren ska i bedömningen även ta hänsyn till de risker, som skyddsutrustningen i sig kan orsaka.
3. En jämförelse mellan de egenskaper den tillgängliga skyddsutrustningen har och de egenskaper som den personliga skyddsutrustningen ska ha, för att skydda mot de risker som identifierats i punkt 2.

Arbetsgivaren ska göra en ny bedömning när någon förändring som har betydelse för bedömningen har inträffat.

Arbetsgivaren ska se till att personlig skyddsutrustning bara används om den

1. är ändamålsenlig för de risker den är avsedd att skydda mot, utan att den i sig leder till ökad risk,
2. är anpassad till förhållandena på arbetsplatsen,
3. är anpassad till de aktuella arbetsställningarna och arbetsrörelserna,
4. är anpassad till arbetstagarens hälsotillstånd, och
5. passar användaren efter nödvändiga justeringar.