AFS 1992:9 24 §

Arbetsgivaren ska genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att exponeringen inte ska överskrida gränsvärdena.

Risker som härrör från exponering för artificiell optisk strålning ska undanröjas eller reduceras till ett minimum. Detta med hänsyn tagen till den tekniska utvecklingen och möjligheten att minska en risk redan vid strålningskällan.

Om riskbedömningen visar att gränsvärdena för exponeringen kan komma att överskridas ska arbetsgivaren utarbeta en handlingsplan som innehåller tekniska eller organisatoriska åtgärder som förhindrar att exponeringen överskrider gränsvärdena.

När handlingsplanen utarbetas ska arbetsgivaren särskilt beakta

1. alternativa arbetsmetoder som minskar risker förenade med artificiell optisk strålning,
2. val av utrustning som minskar den artificiella optiska strålningen, med hänsyn tagen till det arbete som ska utföras,
3. tekniska åtgärder, som gör att den artificiella optiska strålningen kan minskas, inbegripet spärranordningar, avskärmning eller liknande åtgärder,
4. lämpliga program för underhåll av arbetsutrustning, arbetsplatser och arbetsställen,
5. utformning och planering av arbetsplatser och arbetsställen,
6. begränsning av den tid som exponeringen pågår och av exponeringens nivå,
7. tillgång till effektiv personlig skyddsutrustning,
8. instruktioner från tillverkaren av utrustningen, och
9. behoven hos de arbetstagare som tillhör särskilt känsliga riskgrupper.

Arbetsgivaren ska se till, att personlig skyddsutrustning bara används när allmänna tekniska skyddsåtgärder eller arbetsorganisatoriska åtgärder inte undviker eller begränsar en risk tillräckligt mycket. Arbetsgivaren ska prioritera gemensamma skyddsåtgärder framför individuella.

Arbetsgivaren ska, innan personlig skyddsutrustning väljs, bedöma om den uppfyller bestämmelserna i 5, 8 och 10 §§. Bedömningen ska utgå från arbetsgivarens riskbedömning och omfatta följande:

1. En analys och värdering av de risker, som inte kan åtgärdas på något annat sätt, än genom användning av personlig skyddsutrustning.
2. Identifiering av de egenskaper som den personliga skyddsutrustningen ska ha, för att skydda mot de risker, som inte kan åtgärdas på annat sätt enligt punkt 1. Arbetsgivaren ska i bedömningen även ta hänsyn till de risker, som skyddsutrustningen i sig kan orsaka.
3. En jämförelse mellan de egenskaper den tillgängliga skyddsutrustningen har och de egenskaper som den personliga skyddsutrustningen ska ha, för att skydda mot de risker som identifierats i punkt 2.

Arbetsgivaren ska göra en ny bedömning när någon förändring som har betydelse för bedömningen har inträffat.

Arbetsgivaren ska se till att personlig skyddsutrustning bara används om den

1. är ändamålsenlig för de risker den är avsedd att skydda mot, utan att den i sig leder till ökad risk,
2. är anpassad till förhållandena på arbetsplatsen,
3. är anpassad till de aktuella arbetsställningarna och arbetsrörelserna,
4. är anpassad till arbetstagarens hälsotillstånd, och
5. passar användaren efter nödvändiga justeringar.

Arbetsgivaren ska se till att alla arbetstagare får nödvändiga instruktioner och information om

1. hur arbetsutrustningen ska användas,
2. onormala situationer som kan förutses vid användningen,
3. vilka erfarenheter som man gjort under tidigare användning av arbetsutrustningen, och
4. vilken personlig skyddsutrustning de vid behov ska använda.

De instruktioner som följer med arbetsutrustningen vid leveransen, ska vara tillgängliga för de arbetstagare som berörs, och vid behov kompletteras med skriftliga eller muntliga instruktioner.

Information och instruktioner ska vara begripliga, för de arbetstagare som berörs.