AFS 2023:12 Bilaga 1

Bilaga 1 Tidsvägt värmeindex²

² Materialet i bilaga 1 kommer från standarden SS-EN ISO 7243: 2017. Det termiska klimatets ergonomi – Bedömning av värmestress genom användning av WBGT (wet bulb globe temperature) index (ISO 7243:2017). Utgåva 1. Upphovsrätten till standarden tillhör SIS, Svenska Institutet för Standarder, Stockholm, Sverige. Texten är tryckt med upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Denna bilaga innehåller bestämmelser som tillhör kapitel 5 om klimat och installationer.

1.1 Beräkning av värmeindex

Värmeindexet WBGT (wet bulb globe temperature) ska beräknas enligt formel 1 eller 2.

Beräkning av värmeindex för arbete utan direkt solljusbestrålning:

WBGT = 0,7 · T_V + 0,3 · T_G formel 1

Beräkning av värmeindex för arbete i direkt solljusbestrålning:

WBGT = 0,7 · T_V + 0,2 · T_G + 0,1 · T_L formel 2

WBGT uttrycks i °C

T_V är den naturliga våttemperaturen

T_G är globtemperaturen

T_L är lufttemperaturen utomhus

T_V mäts med en termometer vars cylindriska, långa sensordel är omsluten av en ständigt vattenfuktad väv.

T_G mäts med en termometer placerad i centrum av en sfär med tunna väggar, starkt värmeabsorberande yta och 150 mm diameter.

T_L mäts med en konventionell termometer som skyddas från direkt solbelysning eller annan värmestrålning samt är placerad så att luftrörelser runt termometern inte hindras.

Om klimatfaktorerna är olika på olika höjd över golvet, ska WBGT bestämmas som ett medelvärde för mätpunkter i fotleds-, midje- och huvudhöjd, 0,1 meter, 1,1 meter och 1,7 meter över golv.

Värmeindex för det aktuella arbetet ska bestämmas som ett tidsvägt medelvärde (WBGT_vägt) för en timmes representativt arbete.

Om de yttre förhållandena på arbetsplatsen inte ändras och arbetet fortgår under minst en timme räcker det med en mätning av WBGT. Det tidsvägda medelvärdet (WBGT_vägt) för en timmes representativt arbete blir då lika med detta värde.

Om förhållandena under arbetspasset ändras så att WBGT påverkas till exempel genom att den arbetande växlar mellan olika arbetsuppgifter, krävs en mätning av WBGT för var och en av de olika situationerna för att bestämma WBGT_vägt. WBGT_vägt beräknas sedan enligt formeln nedan.

WBGTvägt= (WBGT1 · t1+ WBGT2 · t2+ .… + WBGTN · tN)(t1 +t2+…+tN) formel 3

där

N = antal olika ”arbetssituationer”,

WBGT_N är uppmätt WBGT i °C för den N:te ”arbetssituationen”,

t_N är vistelsetiden i minuter i den N:te ”arbetssituationen”, och

(t₁ + t₂ +.....+ t_N) = 60 min.

1.2 Mätningarnas genomförande

Värmeindex ska bestämmas med den berörda arbetstagaren närvarande och sysselsatt i sitt vanliga arbete. Om inte detta är möjligt av mättekniska skäl, ska bestämningen göras på den plats där arbetet vanligen utförs och under så likartade förhållanden som möjligt.

1.3 Högsta tillåtna värden för tidsvägt värmeindex

När högsta tillåtna värde för tidsvägt värmeindex (WBGT_vägt) ska bestämmas, bestäms först någon av aktivitetsklasserna 0–4 (kolumn 1) i tabell 1. Det görs med hjälp av antingen arbetstyngden eller effektutvecklingen i det aktuella arbetet (kolumnerna 2 eller 3) och därefter utifrån om personen genomgått värmeträning eller inte (kolumnerna 5 eller 6).

Om arbetets intensitet ändras under arbetspasset ska ett tidsvägt medelvärde för arbetsintensiteten bestämmas och användas som ingångsvärde i tabellen. Om arbetsintensiteten är lika under hela arbetspasset, blir den tidsvägda arbetsintensiteten lika med detta värde.

Det tidsvägda medelvärdet för arbetsintensiteten bestäms på samma sätt som WBGT_vägt ovan. Om arbetsintensiteten bestämts med hjälp av arbetstyngden (aktivitetsklass) ska medelvärdet av effektutvecklingen för respektive aktivitetsklass (kolumn 4) användas för att beräkna det tidsvägda medelvärdet. Vid svårigheter med valet mellan två kategorier av arbete ska den högre aktivitetsklassen väljas eller, om ingen bedömning överhuvudtaget är möjlig, den högsta aktivitetsklassen.