AFS 2007:1 36 §
Sprängarbete Upphävd
Bestämmelsen är upphävd. Regeln finns nu i bestämmelsen nedan.
AFS 2023:13 16 kap. 31 §
Risker vid vissa typer av arbeten › Täckning
Om stenar, splitter eller andra föremål som kastas ut vid sprängning kan medföra skada, ska arbetsgivaren se till att sprängobjektet täcks (fördäms). Täckningen ska ha tillräcklig utbredning och vikt. Den ska placeras med hänsyn till bergets kontur och sprickighet och salvans planerade utslagsriktning.
Allmänna råd
Det finns två huvudtyper av täckning: tyngdtäckning och splitterskyddande täckning.
Tyngdtäckningen förhindrar kastning av större stenar och även i viss mån att berget flyttas alltför mycket framåt. Tyngdtäckning blir effektiv om den har betryggande tyngd, följer bergkonturen samt har god hållfasthet och lämplig täthet.
Den splitterskyddande täckningen är främst avsedd att fånga mindre stenar som lyckats passera tyngdtäckningen. Den består lämpligen av något gasgenomsläppligt material, till exempel vävd nylonduk, filt eller ståltrådsnät. Den bör placeras ovanpå tyngdtäckningen.
Täckningen bör utföras på ett sådant sätt att den hålls samman under hela detonationsförloppet. Om berget sluttar kan mattorna behöva förankras i berget bakom salvan.
Täckmaterialet bör läggas ut varsamt så att tändsystemet inte skadas. Särskilt viktigt är detta när icke-elektriska signalledare används eftersom dessa saknar kontrollmöjlighet. Om elektriska sprängkapslar används kan skador på ledarnas trådisolering medföra överledning eller jordfel med risk för dola som följd. Det bör uppmärksammas att om avbrott i tändsystemet inträffar när tändmedel av stötvågstyp används kan felet inte kontrolleras efter det att täckning slutförts.
Vid sprängning av en enstaka laddning, till exempel vid sönderdelning av fältstenar, skut och liknande, där stenkastning medför fara, bör sprängobjektet förses med en omslutande täckning. Skälet för detta är att det är svårt att avgöra i vilken riktning det söndersprängda materialet sprids.